Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Man hade gott kunnat börja bygga ut elnäten ändå.

Ingen vill betala mer än nödvändigt för sin el. Allt som utöver egen hög konsumtion gör den dyrare upplevs därför som irriterande. Den nya elområdesindelningen är bara ett exempel på onödig fördyring.

Annons
Efter Dagmar. Träd har fallit över elledningar och orsakat strömavbrott för många tusen hushåll.foto: scanpix

Dagmar och Emil är två namn som varit på mångas läppar på sistone. Som de flesta säkert vet handlar det inte om de mest populära förnamnen under 2011 utan om två av de värsta stormarna på många år.

I skrivande stund varnas dessutom för ytterligare en storm, på väg mot oss via Norge. På SMHI tror man dock att den rasar av sig det värsta över vårt grannland och inte blir så ’extrem’ som de två föregående. (Extremt är ju det senaste modeordet för att beskriva att något är mycket värre än vad det brukar vara.)

Vankas det storm kan man vara säker på två saker: att tågen står stilla och att tusentals hushåll kommer att bli utan ström. En del under endast korta stunder, andra i flera timmar eller rent av dygn. På annandagen, efter Dagmar, var som mest uppemot 170 000 hushåll strömlösa. Åtskilliga tusen av dem hade inte fått strömmen tillbaka ens på nyårsafton. Det är tur i oturen att denna vinter inte på långa vägar är så bister som de två senaste vintrarna.

Bortsett från upprepade strömavbrott pratas det mycket om elpriser just nu. Sedan den 1 november är ju Sverige indelat i fyra olika elområden, vilket på sina håll resulterat i rent absurda prisskillnader mellan näraliggande orter.

Småländska Torsås är den ort i Sverige där elräkningarna för ett småhus med eluppvärmning är som störst. Orten ligger i vad som kallas elområde 4, där det råder underskott på el, och som har landets dyraste elnät.

Den ort där småhusägarna kommer billigast undan är Malung i Dalarna. Malung hittar vi i elområde 3, där det visserligen också råder underskott på el men där elnätet räcker till.

I genomsnitt uppgår en småhusägares elräkning till cirka 35 800 kronor per år, enligt Villaägarnas beräkningar. I Malung är den siffran omkring 31 600 kronor och i Torsås ungefär 39 700 kronor. Det skiljer alltså i runda slängar 8 000 kronor mellan billigast och dyrast. Och då är det ändå genomsnittskostnader under ett lågprisår som avses. Vid bistrare vintrar blir förstås skillnaden ännu större.

På Konsumentverkets hemsida skriver man snusförnuftigt om hur viktigt det är att vara aktiv i sitt val av elhandelsavtal. Det är dock svårt att tro att det går att hitta ett el-avtal som gör elräkningarna i Torsås hamnar på samma nivå som de i Malung.

Den nya elområdesindelningen väcker irritation, inte minst för att den upplevs som onödig. Den ska tydliggöra var det brister i överföringskapacitet i elnäten, något som Svenska Kraftnät och elbolagen redan är medvetna om var de finns. Man hade gott kunnat börja bygga ut elnäten utan att kollektivt bestraffa en del konsumenter först med högre priser.

Förutom att bygga ut elnäten behöver de uppenbarligen byggas om. Elledningar behöver grävas ned, ersättas med mindre känsliga ledningar alternativt omges av bredare ledningsgator. Det är ohållbart att tiotusentals hushåll blir strömlösa så snart det blir storm. Det kostar elbolagen stora belopp att röja bort nedfallen skog och att ersätta kunder för utebliven elleverans. Och det tär på förtroendekapitalet.

Mer läsning

Annons