Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Svenska studenter borde också kunna stämma staten när kvalitén brister

Annons

Utländska studenter i Sverige ska inte behöva betala avgifterna för utbildningar som inte håller måttet. Det slog Högsta Domstolen fast i ett uppmärksammat mål på tisdagen. Amerikanskan Connie Dickinson får nu tillbaka 114 000 kronor, två tredjedelar av de avgifter hon betalat för en utbildning vid Mälardalens högskola, efter att Universitetskanslersämbetet (UKÄ) gett utbildningen underbetyg. Det är Centrum för rättvisa, en organisation med syfte att värna enskilda individers rättigheter gentemot staten, som har drivit Dickinsons fall.

HD:s dom är principiellt intressant eftersom det ger utländska studenter rätten att kräva en viss kvalitet på sin utbildning. Frågan som måste ställa är när svenska studenter ska få samma rätt.

Förvisso är den högre utbildningen avgiftsfri för svenska medborgare och personer med uppehållstillstånd, men för den enskilde studenten är det ändå förenat med kostnader att studera. Dels kostnaderna för att leva och bo. Dels kostnader för litteratur, dator och annat som kan behövas för att genomföra studierna på ett bra sätt. Dessutom bör man kanske räkna in alternativkostnaden eftersom studenten hade kunnat använda tiden till att arbeta eller studera något annat ämne som håller högre kvalitet.

Det handlar förstås inte om att studenter ska börja processa mot universitet och högskolor för att de är missnöjda med vad de har lärt sig eller för att deras betyg inte blir som de önskar. Utan om möjligheten att kompenseras när lärosätena inte lever upp till de kvalitetskrav som UKÄ ställer.

Sverige är ett av de länder där det lönar sig minst att läsa vidare.

Under en mycket lång tid har fokus inom högskolepolitiken varit att bygga ut antalet platser. Det är i grunden en bra ambition i tider när allt fler yrken kräver det. Problemet är att det har skett på bekostnad av kvalitén då resurserna till universitet och högskolor inte har ökat i samma takt. Det är enkelt att ta in tio studenter till på en distansutbildning, ett område där Mittuniversitetet ligger långt framme, eller någon annan kurs. Men det som blir lidande är lärarnas handledning av den enskilde studenten och möjligheterna till fördjupande seminarier när fokus med nödvändighet kommer att ligga på föreläsningar där antalet åhörare inte spelar någon roll.

Studenter har rätt att kräva att utbildningen de tar lån för att läsa håller god kvalitet.

Till detta kan man lägga att Sverige är ett av de länder där det lönar sig minst att läsa vidare. Detta som en följd av en sammanpressas lönestruktur och höga marginalskatter redan på relativt måttliga löner.  Vissa utbildningar är en ren förlustaffär för studenten jämfört med att börja arbeta direkt efter studenten. Det handlar då om relativt långa utbildningar som ger låg lön. Saco lyfter fram grundskollärare, socionomer och arbetsterapeuter som exempel på sådana yrken. Det är fullständigt orimligt.

Svenska studenters situation måste stärkas. De har rätt att kräva att utbildningen de tar lån för att läsa håller god kvalitet. Och de måste veta att deras utbildning inte blir en ren förlustaffär.

Mer läsning

Annons