Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marianne Ohlson: Gör det lättare för alla att studera

Kanske vill man byta bana mitt i livet

Annons

Hur ska man veta vad man vill jobba med resten av livet?

En nybakad student finns i familjen. Ja det är ju inte bara, det har föregåtts av veckor med kostymutprovning, bakning, planering av festligheter. Till slut en skön avslutning i stilla regn (nåja lite droppar i alla fall) med utspringning på trappen till studentsången.

Så till samtalet hemma med släkten: "Vad har du valt för linje på universitetet?" Ja, ett svävande svar, jag har valt läkarlinjen, nationalekonomi och bergsingenjör. Jag slås av tanken hur spridda valen är. Hur kan man som 19-åring rimligtvis veta vad man vill göra resten av livet? Ett så spritt val visar egentligen på enorm osäkerhet och ambivalens. Vad vill han arbeta med på riktigt? Vet jag ens det som är hans mamma.

Jag slås av hur arbetslivet ter sig olika i livets alla faser. Mitt val att bli egenföretagare var egentligen aldrig något val utan mer ett bananskal som fanns där och som jag tursamt klev på. Vad hade jag arbetat med om det inte hade funnits är också en tanke som inte har något självklart svar.

Det är nog hög tid att vi ser över systemet och gör samtliga utbildningar tillgängliga för alla.

Efter avslutat företagande klev jag i vuxen ålder på universitetsstudier som en slags kunskapsvalidering och jag hade också skolavslutning i början av juni. Min MBA (Master i Business Management) är en så kallad uppdragsutbildning. Det innebär att svenska staten ålägger Stockholms universitet att tillhanda hålla en vidareutbildning för människor som mig, som på ett eller annat sätt måste kunskapsvalidera och/eller bygga på kunskap i det att våra nuvarande yrkesroller kräver det.

Bra att man kan göra sådant på äldre dagar tycker jag. Men det kostar pengar, mycket pengar. I mitt fall hade jag tur eftersom utväxlingen av mitt företag innebar att dessa möjligheter fanns. Men i min bekantskapskrets finns så mycket kompetent folk som precis som jag borde kunskapsvalidera, men till min utbildning finns inga studielån att ta. Du måste ha ett företag bakom dig som betalar, en halv miljon kostar det, det är ju inte gratis.

Det får mig att fundera på om det inte är dags att förändra och förlänga lånemöjligheterna hos CSN och i universitetsvärlden. Vi förväntas att arbeta till 70-årsåldern, kanske vill man byta yrkesbana någonstans mitt i livet. Nu i tider av att allt fler branscher konstateras att vara disruptiva, så måste nya kunskaper tillförskaffas, så att du som arbetare hela tiden besitter rätt kunskaper. Det sker bland annat på högskolor och universitet.

I dag kan du ta studielån tills du är 47 år och få studiebidrag några år till. Det är nog hög tid att vi ser över systemet och gör samtliga utbildningar tillgängliga för alla. Inte vingklipper kompetens i för tidig ålder.

Mer läsning

Annons