Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med sitt uttalande avslöjar Göran Hägglund indirekt hur illa de sämst ställda pensionärerna faktiskt har det.

Under 1900-talet var det tusentals barn som for illa i de barn- och fosterhem de placerats i. Ansvaret för dessa barn har ytterst vilat på staten, varför regeringen inom kort kommer att be de utsatta barnen om ursäkt. Någon ekonomisk kompensation kommer de dock inte att få. Det finns inga pengar i världen som kan ersätta en förlorad barndom men gesten hade i alla fall visat att staten tar fullt ansvar för sina misstag.

Annons

Snart tänker regeringen anordna en vacker ceremoni. Inramningen kommer att bli högtidlig, musiken finstämd. Förmodligen kommer äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) att hålla ett känslosamt tal.

Frågan är bara om den tänkta publiken dyker upp. I lördags meddelade nämligen Larsson att regeringen enbart kommer att följa en av den statliga vanvårdsutredningens två rekommendationer. Regeringen ska framföra en officiell ursäkt till alla de tusentals barn som utsatts för övergrepp i barn- och fosterhem under 1900-talet. Däremot tänker man inte ge barnen någon ekonomisk kompensation för lidandet de utsatts för.

Utredningen föreslog att de drabbade skulle få en ersättning på 250 000 kronor vardera – till en sammanlagd kostnad för staten på mellan 500 miljoner och 1,25 miljarder kronor.

Utredarna går nogsamt igenom för- och nackdelar och eventuella gränsdragningsproblem. Det finns en risk för missbruk och besvikelser, konstaterar de – men risken betraktas inte som så stor att det är ett tillräckligt argument mot att ge ekonomisk ersättning. I den här typen av ovanliga och extremt känsliga fall är det bättre om staten kompenserar några för mycket, än att ingen får någon ersättning alls.

Det håller regeringen inte med om. Enligt Larsson har regeringen nu ”verkligen gått till botten med frågan”. Slutsatsen är att så många människor och grupper har lidit under 1900-talet att det är svårt att sär-behandla en grupp. Det vore omöjligt att betala ut pengar på ”ett rättssäkert sätt eller på ett rättvist sätt,” anser hon.

Många av de drabbade känner sig nu dubbelt svikna – en reaktion som är fullt begriplig.

Om det nu är så svårt att särskilja de drabbade fosterbarnen från alla andra lidande grupper i samhället – vilka ska då bjudas in och få ta emot ursäkten vid den planerade ceremonin?

När barn placeras i fosterfamiljer tar staten på sig ett oerhört stort ansvar. Den föreslagna summan, 250 000 kronor, kan förstås inte ersätta en förlorad barndom. Men en rejäl ekonomisk kompensation är ett av få sätt som staten kan gottgöra de drabbade – särskilt som många i gruppen har det svårt ekonomiskt.

Ett ja från regeringen hade inte bara markerat allvaret i det som skett. Det hade också visat att staten tar ansvar för sina misstag och att vanvård får konsekvenser.

Att regeringen i stället säger nej framstår som både hjärtlöst och korkat. Dels är det ett svek mot de drabbade. Dels är det en enorm pr-miss för en regering som redan kritiserats för att vara kallhamrad. Och om inte beslutet dras tillbaka kan fiaskot bli än värre. Risken är påtaglig att Maria Larsson får be om ursäkt inför tomma läktare.

Mer läsning

Annons