Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men alla länder kan inte skära ned samtidigt.

Låga räntor och eftersatta behov talar för fler investeringar. Men de ger ingen snabb ekonomisk stimulans.

Annons
Nya krav. Finansminister Anders Borg har fått beröm för sin försiktiga ekonomiska politik, men nu växer kraven på att spendera mera.foto: scanpix

Från att ha betraktats som bland de bästa i klassen ökar kritiken mot regeringens ekonomiska politik. Den fick förr beröm för att ha ordning på statsfinanserna. Förtroendet för finansminister Anders Borg och för regeringens ekonomiska politik anses ha bidragit till valsegern 2010.

I takt med att krisen inom eurozonen fördjupas ökar dock kritiken mot den strama och försiktiga politiken. Senast var det ¿Internationella Valutafonden (IMF) som tyckte att den svenska försiktigheten spädde på obalanserna i världsekonomin. Sverige borde i stället ta på spenderbyxorna för att hålla uppe efterfrågan i världsekonomin.

Sverige kan dessutom tack vare misstron mot krisländerna i praktiken låna gratis. Det är ett annat argument för att satsa rejält på stora och viktiga investeringar som vägar, järnvägar eller bostäder.

När de internationella organisationerna kräver en mer utgifter handlar det dock mer om ett annat och större land, nämligen Tyskland. Hittills har kraven om hur eurokrisen ska lösas handlat om att krisländerna måste skära ned och få ordning på statsfinanser och förbättra konkurrenskraften. Länderna med allvarliga problem ser dock snarare ut att bli fler, nu anses även Frankrike vara i farozonen.

Men alla kan inte skära ned samtidigt, någon behöver också hålla uppe efterfrågan. Annars finns risken för en nedåtgående spiral, där besparingar ger minskad efterfrågan, som ger ökade underskott, som kräver åtstramningar, som leder till ännu lägre efterfrågan. Det blir svårt eller omöjligt att ta sig ur krisen.

Länder som exporterar mer än de importerar bör i ett sådant läge enligt det sättet att resonera behöva öka sin efterfrågan. Det skulle balansera besparingar och ökad arbetslöshet i krisländerna.

Tyskland, men även några mindre länder som Sverige, befinner sig i det läget. Egentligen vore rejäla tyska löneökningar, som gjorde att tyskarna hade råd att köpa mer och att andra länder kunde hävda sig bättre i konkurrensen, det kanske mest effektiva sättet att lösa eurokrisen.

I Sverige, som har en egen valuta, får den stärkta kronkursen en liknande effekt. ¿Svenskarna kan köpa fler utländska varor, men svensk industri får det besvärligare.

Så det finns starkare skäl för Tyskland än för Sverige att öka utgifterna och inflationen, men även här har regeringen svårare än tidigare att rakt av hävda den sparsamma linjen.

I går talade också Anders Borg om att osäkerheten om svensk ekonomi hade ¿minskat, och att tillväxten var lite bättre än väntat. Det skulle ge utrymme för reformer. Argumenten ligger i linje med regeringens tidigare åsikt om försiktighet, men öppnar i praktiken för att spendera mer.

Det finns också eftersatta behov, inte minst när det gäller järnvägen. Bostadsbyggandet är lägre än det borde vara. Sådana stora investeringar kräver dock planering och tar tid att få effekt.

Den låga räntan kan ändå göra dem motiverade. Vill regeringen få snabbt öka efterfrågan handlar det dock snarare om att ge människor som inte har så stora marginaler mer pengar i handen. Sänkt moms, höjd a-kassa eller höjda barnbidrag vore då effektiva åtgärder.

Mer läsning

Annons