Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men det är tydligt att styrande regler kan få oväntade och oönskade effekter när bidragstagarna anpassar sig.

Det är lätt att styra föreningsbidrag så att de gynnar för dagen angelägna samhällsmål. Men det är rätt att att hålla fingrarna i styr då bidragen annars kan få oönskade resultat.

Annons
Många spelare. Schack lockar många deltagare, men bidraget per medlem är lägre än för andra föreningar.foto: VLT:s arkiv

Artiklarna i dag på nyhetsplats om för-eningsbidragen till ungdomsorganisationer visar på farorna med att gynna en viss typ av verksamhet eller organisation. Även om formuleringen är väl drastisk ligger uttrycket ”vägen till helvetet är kantad av goda föresatser” nära till hands.

Ungdomsstyrelsens strukturbidrag har egentligen en hel del fördelar. Det har tydliga kriterier för bidrag som frivilligt medlemskap, demokratisk uppbyggnad och landsomfattande verksamhet. Där finns inte krav på att föreningarna för att få bidrag skall syssla med det som för dagen anses samhällsnyttigt i den allmänna debatten.

Men ändå verkar utfallet slå snett. Svenska scoutförbundet har fått färre medlemmar men får ändå mer pengar och betydligt mer per medlem än exempelvis Sveriges Schackförbund. Den som har många lokalavdelningar får mer bidrag så varje scoutpatrull har blivit en egen avdelning. Rollspelsföreningen Sverok får ihop hela 117 000 medlemmar genom att starta en ny avdelning för varje event.

De lokala reglerna i Västerås är betydligt mer klåfingriga. Här påverkas stödet av sådant som verksamhetens bredd, hur utåtriktad, nyskapande eller utvecklande den är, generationsöverbryggande, sam-verkan med andra aktörer och rekryteringsbasens bredd.

Det är svårt att vara emot sådana goda och samhällsinriktade mål. Den nya inriktningen togs också i bred politisk enighet och andra (inklusive VLT) kom inte heller med kritik.

Effekterna påminner om resultatet på riksplanet. Scouterna får betydligt mer per medlem än schackspelarna.

De styrda bidragen innebär att högtidstal om fria och självständiga organisationer klingar ihåligt. I praktiken gäller det att anpassa verksamheten så att bidragskraven uppfylls, även om det inte är vad medlemmarna allra mest vill satsa på.

Med så många och allmänna bedömningsgrunder har bidragsgivarna ingen avundsvärd uppgift. Det kan inte vara lätt att objektivt bedöma hur bred rekryteringsbasen verkligen är eller om den ena föreningen är mer utåtriktad, nyskapande eller utvecklande än den andra.

Det gäller också se upp så att det blir verksamheten och inte fingerfärdigheten i när det gäller bidragsansökan som premieras. Den risken finns naturligtvis alltid när det handlar om bidragsbeslut, men blir större när det handlar om breda och otydliga kriterier.

Skall bidragsgivaren på allvar följa upp att alla goda samhällsmål verkligen uppfylls räcker det knappast med att bedöma ansökningar och insända handlingar. Det kan behövas en hårdare övervakning, kanske oväntade inspektioner som alkoholhandläggarna på krogen, av att föreningarna verkligen lever upp till ansökningshandlingarnas och inkomna rapporters försäkringar om att föreningen skall bli bredare eller nyskapande.

Det är ofrånkomligt att det allmänna ställer krav när ungdomsföreningar får skattepengar. Men det är tydligt att styrande regler kan få oväntade och oönskade effekter när bidragstagarna anpassar sig. Därför gäller det att inom breda ramar låta föreningarna sköta sig själva. De kan också bli mer självständiga genom att hitta andra intäkter än stat och kommun.

Mer läsning

Annons