Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men Kristdemokraterna bör bestämma sig. Dagens vaga profil och interna splittring gör ingen glad.

Det öppna ifrågasättandet av partiledaren Göran Hägglund visar sprickan i Kristdemokraterna.

Annons
Skyddshjälm krävs. Göran Hägglund har det besvärligt med de egna medlemmarna. Kritiken och kraven på hans avgång ser inte ut att tystna.

Det har varit en svår vecka för Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund. I helgen krävde 19 etablerade kristdemokrater Hägglunds avgång i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Bland undertecknarna fanns riksdagsledamöter, före detta riksdagsledamöter som Amanda Agestav från Västerås och kommunalråd. Veteranen Mats Odell, som tidigare avböjt att kandidera, ställer nu upp mot Hägglund.

Göran Hägglund har också fått stöd. Enligt en rundringning av TT stöder nio parti-distrikt ett omval av Göran Hägglund, två kräver hans avgång och 14 har inte tagit ställning. Frågan ska avgöras på det extra rikstinget i Västerås i slutet på januari.

När partiledaren är så öppet ifrågasatt brukar avgången bara vara en tidsfråga. Göran Hägglund har dock inga planer på att avgå. Han säger sig välkomna en utmanare och är ”taggad” att fortsätta. Hägglund framhhöll att diskussionen blev tämligen meningslös så länge det inte fanns någon som ställer upp mot honom.

Ifrågasättandet av Hägglund sker i ett för partiet allvarligt läge. Kristdemokraterna kan ha räddats kvar i riksdagen av borgerliga stödröster och i opinionsmätningar under senare tid har Kristdemokraterna ofta hamnat under spärrgränsen på fyra procent. Schabblet med ersättningen till vanvårdade fosterhemsbarn har inte heller stärkt par-tiets anspråk på att vara alliansens sociala röst.

Det är inte ovanligt att partimedlemmar vill byta ledare när det går dåligt. Bevisligen har det också gått bakåt i de två val Göran Hägglund har lett partiet.

Enligt Göran Hägglund själv handlar konflikten inte främst om personfrågor. I Ekots lördags intervju talade han om en ”högerfalang”.

Frågan är dock vad som är höger och vänster i Kristdemokraterna. Partiet bildades ursprungligen som en protest mot sådant som sekularisering, aborträtt och kristendomsämnets försvagade ställning.

Denna moralkonservativa profil gav dock inte många röster. Länge misslyckades Kristdemokraterna med att komma in i riks-dagen. Men den då till synes evige partiledaren Alf Svensson modifierade och breddade politiken. Från att ha försökt stå vid sidan av blockpolitiken förklarade sig Kristdemokraterna som ett tydligt borgerligt parti.

Då gick det bättre. Partiet bröt igenom ”fromhetsvallen” Fler röstade på Kristdemokraterna, i Alf Svenssons bästa val fick par-tiet över 11 procent av rösterna.

Nu är dock stödet åter i närheten av riksdagsspärren. Därför är det inte förvånande att Göran Hägglund får kritik.

Frågan är dock om det skulle bli bättre med någon annan så länge oenigheten om vad partiet ska stå för finns kvar

Det finns argument för an tydligare moralkonservativ och antifeministisk linje. Det finns nog fler än 4-5 procent av väljarna som tycker föräldrar ska ekonomisk möjlighet att vara hemma mer med barnen eller är skeptiska till abort eller samkönade äktenskap. Men denna mer tydliga linje misslyckades å andra sidan förr.

Dagens mer allmänborgerliga profil kan när det går bra locka betydligt fler väljare. Men väljarna även kan fråga sig om inte dessa måttfulla åsikter kan rymmas inom andra borgerliga partier och om Kristdemokraterna verkligen behövs som ett eget parti.

Så vad Kristdemokraterna än gör finns det risker. Men de bör bestämma sig. Dagens vaga profil och interna splittring gör ingen glad.

Mer läsning

Annons