Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer hederligt ändå att nejsidan vann

VLT:s ledarsida argumenterade för ett ja till euron och själv röstade jag då logiskt nog ja.

Annons

Oron för att dagens eurooro skulle ha givit direkta problem för Sverige med en ja-seger kan jag inte heller dela. Finland, Österrike och Nederländerna är exempel på länder som påminner om Sverige och har klarat sig bra med euron.

Ändå kan jag inte frigöra mig från att det i efterhand har visat sig mest hederligt att nej-sidan vann. Skulle ja-sidan ha vunnit borde det ha berott på att våra främsta argument övertygade. Men så här i efterhand framstår de inte som särskilt övertygande.

Ja-sidan hävdade främst att Sverige skulle klara sig sämre ekonomiskt utanför EMU och att en valutaunion kunde fungera utan finanspolitisk samordning. Riksbanken skulle visserligen förlora möjligheten att föra en självständig räntepolitik, men i stället fick finanspolitiken användas för att hålla ordning på den svenska ekonomin. Nej-sidan hävdade däremot att en valutaunion skulle leda till ytterligare centralisering av beslutsfattandet.

Hur har det då gått? Ja, visst kunde det ha gått ännu bättre med euron, men Sverige har onekligen klarat sig jämförelsevis bra ändå. Så argumentet om att det skulle gå illa utanför var i varje fall kraftigt överdrivet.

När det gäller vautaunionens framtid börjar allt fler att låta som nej-sidan. Chefen för Internationellea valutafonden (IMF) har hävdat att en valutaunion kräver mer av koordination, liksom ledande i EU. De tyska Socialdemokraterna tycker att EU behöver bestämma över skatter, pensionsålder och minimilöner för att rädda euron. Det talas om att EU brukar klara kriser genom att införa mer av central överstatlig styrning och att så blir det nog den här gången också.

Vi får se hur det går. Det finns också argument för en mer federal modell där EU också bestämmer över en del skatter och styr finanspolitiken inom eurozonen direkt. Det borde ge större stabilitet och kan leda till att rika delar mer direkt bistår fattigare områden i Europa.

Men hittills har länderna bestämt avvisat överstatliga beslut om skatter. Ja-sidan lyfte inte fram att euron kanske innebär att det måste bli gemensamma skatter och annan överstatlig styrning inom EU.

De frågorna är värda en rejäl debatt, och det kan också ske om det blir en ny euroomröstning. Men i den förra omröstningen var det nej-sidan som varnade för riskerna med en valutaunion utan en stark centralmakt. Därför hade det inte varit tilltalande om ja-sidan hade vunnit, men det sedan hade visat sig att det krävs mer centralt beslutsfattande. För då hade vi i praktiken inte haft något val och gått med i valutaunionen under felaktiga förespeglingar.

Mer läsning

Annons