Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket av detta handlar också om att öka statens inflytande över individerna.

Vänster och höger är trubbiga beskrivningar. Det är bättre att tala om graden av statlig styrning.

Annons
Svårfångad. Liksom begreppen höger och vänster är Håkan Juholts politiska profil oklar.foto: scanpix

Valberedningens förslag att välja Håkan Juholt till ny partiledare för Socialdemokraterna har tolkats som en seger för partivänstern. Den skulle ha blockerat andra namnförslag som Mikael Damberg från Stockholms län. Juholt ses som en mer traditionell socialdemokrat än den tidigare partiledningen. Han skulle ligga närmare den socialdemokratiska kriskommissionens analys, som kan sägas mer vilja återstarta än omstarta Socialdemokraterna.

Risken för Socialdemokraterna är att de med en vänstersväng skulle få svårare att vinna tillbaka väljare i mitten som har gått till Moderaterna. Det skulle särskilt gälla i större städer – i Stockholmsområdet är Socialdemokraterna klart mindre än Moderaterna. Den förre SSU-ordföranden Niklas Nordström menar i ett inlägg i Expressen att det inte finns någon annan väg än att placera partiet i mitten av väljarkåren.

Andra menar, likt socialdemokraten och statsvetaren Ulf Bjereld, att Juholt lättare än en ledare med ”högerstämpel” kan föra partiet in mot mitten. När det gäller högersvängar skulle utrymmet vara större för någon som inte från början förknippas med ”högern”.

Håkan Juholt har tidigare främst verkat som försvarspolitiker, vilket gör att hans åsikter i andra frågor inte har fått särskilt mycket uppmärksamhet. Till stora delar är han ett oskrivet blad, vilket kan ge större manöverutrymme. Men det ger också kritikerna av den slutna valprocessen argument om de vill protestera. Medlemmarna får här i hög grad köpa grisen i säcken.

Det finns också skäl att vara skeptisk mot uppdelningen i höger och vänster. ”Vänster” brukar betyda en mer skeptisk inställning till privata alternativ, starkare stöd för höga och omfördelande skatter och värnande om generösa sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar.

Men det finns andra politiska motsättningar än de rent ekonomiska frågorna. Författaren Christer Isaksson har i boken Den nya vän(s)tern lyft in konfliktdimensionen storstad och land utöver vänster och höger. Det är också trubbiga begrepp, men försöker fånga in konflikter om exempelvis energi, miljö, livsstilsfrågor och feminism. Det kan röra konkreta frågor som kvotering av styrelser eller föräldraförsäkring för att uppnå mer jämställdhet, synen på jakt, bilkörning, köttätande eller kärnkraft.

Mycket av detta handlar också om att öka statens inflytande över individerna, men på andra sätt än genom en högskattestat eller att värna om en stor del av ekonomin i offentlig regi. Här var Mona Sahlin, som har betraktats som ”höger”, pådrivande för att staten skulle styra och ställa genom att bestämma hur föräldrar delar föräldraförsäkringen mellan sig eller om hur könsfördelningen skall vara i företagsstyrelser. Socialdemokraterna har i städerna förlorat väljare inte bara till de borgerliga, utan också till Miljöpartiet. De gröna står i den här typen av livsstilsfrågor för att staten skall styra genom höga bensinskatter, kvotering, införa köttfria dagar och förbjuda vargjakt medan partiet är mer positivt till friskolor och småföretag.

För att schablonisera finns det radikala storstadsväljare som gillar kvotering, ogillar köttätande men inte vill betala fastighetsskatt och gillar att köpa billiga hushållstjänster. Väljarna på andra håll värnar den ekonomiska tryggheten, tycker att välbetalda kan betala mer skatt men gillar att jaga och äta kött.

Mer läsning

Annons