Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"När en fråga börjar leva på EU-nivå är det ofta svårt att få bort den från dagordningen"

Det gäller att i praktiken försvara närhetsprincipen. De svenska EU-parlamentariker som röstar för klåfingriga regler bör inte omnomineras.

Annons
Klåfingrigt. EU-parlamentet vill lägga sig i stort som smått. Foto: Scanpix

EU-parlamentets jämställdhetsutskott, eller kvinnoutskottet som det heter på EU-språk, har röstat för långtgående och detaljerade regler för föräldraledighet i hela EU. Förslaget kommer från EU-kommissionen, som menar att längre och rättvis föräldraledighet är bra för nativitet och tillväxt.

Redan i dag finns minimiregler inom EU för mödrarnas rätt till ledighet. Den måste vara minst 14 veckor och minst ersättas med det aktuella landets sjukersättning.

Nu vill utskottet förlänga den rätten till 20 veckor med 100 procents ersättning av den tidigare lönen. Samtidigt skall mödrar förbjudas att arbeta de första sex veckorna efter förlossningen. Det senare har väckt irritation i Sverige, där bland annat EU-minister Birgitta Ohlsson tänker börja jobba direkt efter sin förlossning medan fadern tar ansvaret hemma.

I övrigt skulle kommissionens förslag inte påverka de svenska reglerna. Utskottets mer långtgående beslut om ersättning med 100 procent av tidigare lön skulle däremot innebära ökande kostnader för statskassan, då föräldraförsäkringen i dag är 80 procent av lönen och har ett tak vid högre inkomster. För andra länder, som dessutom i dag samtidigt kanske pressas av EU att skära ned sina statsutgifter, skulle de nya reglerna bli dyrare än för Sverige.

Nu skall detta förslag upp till omröstning i hela EU-parlamentet och därefter förhandlas med medlemsländerna. Det är således många och långa förhandlingar kvar innan det blir något beslut.

Det är dock redan för ofta som EU lägger sig i för mycket. I princip är de flesta för närhetsprincipen. EU skall bara besluta i frågor där gränsöverskridande samarbete är nödvändigt. Miljöfrågor säkerhetspolitik, och grundreglerna för den inre marknaden är goda exempel. I praktiken går det dock oftast att hitta argument för att det behövs gemensamma regler. Politiker och intressegrupper vill gärna driva egna frågor på högsta möjliga nivå och har då lätt att hitta skäl för att EU behöver gripa in.

Resultatet blir att besluten fattas på för hög nivå och blir mer svåröverskådliga för väljarna. EU:s beslutsfattande är komplicerat och svårt att ändra i efterhand. Det talar för att så få frågor som möjligt bör avgöras inom EU-systemet.

Traditioner och värderingar skiljer sig också åt. Det gäller familjepolitik, liksom många andra frågor. De bör därför beslutas av ländernas egna parlament och regeringar. EU bör hålla tassarna borta.

När en fråga börjar leva på EU-nivå är det ofta svårt att få bort den från dagordningen. Politikerna börjar kompromissa hellre än att säga nej till hela paketet. Här behöver väljare och de nationella parlamentet bli tuffare. EU-parlamentarikerna måste lära sig att inte lägga sig i så många frågor. De som inte lever upp till talet om att värna närhetsprincipen bör inte omnomineras i nästa EU-val.

Mer läsning

Annons