Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej till Junckerstyre i EU

EU-parlamentet bör koncentrera sig på sakfrågor snarare än driva maktkamp.

Annons
Vem är Juncker?  EU-parlamentet kräver att kristdemokraten Jean-Claude Junker ska bli EU-kommissionens nästa ordförande.Foto: Uwe Anspach/ AP Photo/TT

EU-parlamentet vill att den största partigruppens kandidat ska bli EU- kommissionens ordförande. Felprioriterat och obegripligt för de flesta som just röstat i EU-valet.

EU brukar få kritik för att ägna sig åt för den breda allmänheten svårförståeliga maktstrider. Det under- gräver förtroendet och fjärmar Bryssel från väljarna i medlemsländerna.

Nu kan det, så snart EU-valet är över, vara dags för just en sådan maktstrid. EU-parlamentets största grupper hade inför EU-valet utsett kandidater till att bli ny ordförande i EU-kommissionen.

Kandidaterna åkte runt i EU, framträdde och debatte- rade. I Sverige gjorde de inte så stort väsen av sig, men liberalernas Guy Verhofstadt framträdde tillsammans med folk- partiledaren Jan Björklund. Det blev också en del rabalder och protester när SVT avstod från att sända en debatt i de stora kanalerna.

Nu är valet klart och EPP, den konservativa/kristdemokratiska gruppen blev störst. Därmed ska Jean-Claude Juncker från Luxemburg lanseras som kandidat.

Formellt beslutar medlemsländernas regeringar om ordföranden, men parlamentet ska godkänna förslaget. Hotet är att om Juncker inte utses kommer EU-parlamentet att rösta nej till alla förslag.

Idén kan verka tilltalande. Det handlar om att göra EU mer likt en parlamentarisk demokrati, där regeringschefen ska ha stöd i parlamentet. Men det finns flera svagheter:

• Valdetagandet var i genomsnitt under 50 procent, så parlamentet saknar stark folklig förankring.

• EPP förlorade 50–60 mandat och har bara 214 av 751 mandat i EU-parlamentet. Varför ska en grupp med mindre än 30 procent, som dessutom gick bakåt, ha rätt att utse ordförande i EU-kommissionen?

Det vore i så fall bättre att EU-parlamentet röstade fram någon med stöd av en majoritet. Men det verkar inte aktuellt i detta minst sagt brokigt sammansatta parlament.

Regeringscheferna kan vilja lansera andra namn. Danmarks statsminister Helle Thorning Schmidt (S) har nämnts. Varför ska då socialistgruppen vara bunden att rösta emot en socialdemokrat till förmån för en kristdemokrat?

Juncker är för ett starkare centralt EU och är en gammal politisk räv, som gärna gör uppgörelser i slutna rum. Vore han rätt kandidat när EU-skeptiker har gått framåt i EU-valet och Storbritanniens kanske ska rösta om utträde?

Det finns således goda skäl för regeringscheferna att inte binda sig för ett namn. Blir det öppen konflikt i den här frågan är risken stor att förtroendet för EU i allmänhet och parlamentet i synnerhet minskar.

Mer läsning

Annons