Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu flagnar glansen kring Miljöpartiet. På en punkt är de gröna dock konsekventa. De vill in i regeringen.

Miljöpartiet vill gärna vara med och regera. Men risken är att MP blir lika med Maktpartiet.

Annons
Terapeut? Språkröret Åsa Romson inledningstalade på Miljöpartiets kongress i Umeå och passade på att kritisera regeringens miljöpolitik.

I går inledningstalade språkröret Åsa Romson på Miljöpartiets kongress. Hon menade att svenskarna är klimatoroade på grund av att regeringen är passiv och oansvarig. Därför behövs enligt De gröna klimatterapi med tydliga politiska beslut.

Som så ofta lyfte Miljöpartiet fram att kärnkraften måste avvecklas. Romson ansåg att regeringens öppning för ny kärnkraft lägger en död hand över utbyggnaden av förnybar energi. Andra länder sades bygga ut förnybar energi snabbare.

Frågan är om det är den svenska politiken som främst oroar svenskarna. Sverige har redan, tack vare vattenkraft och skogsråvara, en större andel förnybar energi än de flesta andra utvecklade länder. Klimatets framtid avgörs inte av beslut i Sverige, utan av hur världen i stort agerar.

Här finns verkligen anledning till oro. De fossila bränslena används fortsatt, nya tillgångar exploateras och nya utvinningsmetoder tas fram för kol, olja och gas. Därför skulle knappast Miljöpartiets politik, ens om den fungerade som utlovat, innebära en verklig terapi för oroliga svenskar.

Miljöpartiet har en tid spåtts en lysande framtid. De gröna gick fram i senaste valet och blev Sveriges tredje största parti. När Socialdemokraterna var som mest illa ute fanns spekulationer om att Miljöpartiet till och med skulle bli störst på den rödgröna sidan. Språkröret Gustav Fridolin talade gärna om hur partiet skulle växa och lyfte fram den tidigare liberale partiledaren och statsministern Karl Staaff som förebild.

Men nu flagnar glansen kring Miljöpartiet. Socialdemokraterna har återhämtat sig och De gröna har tappat mark i opinionsmätningarna. De nya språkrören Romson och Fridolin har hittills haft svårt att fylla ut skorna efter avgångna Maria Wetterstrand och Peter Eriksson.

På en punkt är miljöpartisterna dock konsekventa. De vill in i regeringen. Det rödgröna regeringsalternativet växte i och för sig fram av flera skäl, men en viktig orsak var att De gröna inte på några villkor tänkte fortsätta som enbart samarbetsparti med Socialdemokraterna. Fortsatt samarbete förutsatte att Miljöpartiet skulle få vara med i regeringen.

Nu verkar det inte finna någon aptit på förra mandatperiodens nära samarbete inför valet. Men efter valet tänker Miljöpartiet kräva ministerposter. Det verkar även gälla om de borgerliga partierna fortsatt är störst, men saknar egen majoritet efter nästa riksdagsval.

Författningen har ändrats så att det alltid kommer att bli förtroendeomröstning om statsministerposten. Det tänker miljö-¿partisterna tydligen utnyttja till att ställa krav. Det tidigare språkröret Peter Eriksson har talat om att majoritetsregeringar är att föredra.

Miljöpartiet eftersträvar en nyckelroll i svensk politik. Regeringssamarbete ska vara möjligt åt olika håll. Därför utesluter partiet inte längre att vara med i samma regering som Moderaterna. På lokal nivå, bland annat i Västerås, har De gröna också styrt i ¿majoritet med de borgerliga partierna.

Regeringen har goda skäl att vårda ¿relationerna med Miljöpartiet bättre. En minoritetsregering behöver vara ödmjuk och konstruktiv.

Men allt Miljöpartiets tal om villkor och krav på regeringstaburetter riskerar att få ¿De gröna att framstå som makthungriga och ¿principlösa. Det kan göra det svårare att föra ut sakfrågor. Förkortningen MP kan ¿alltmer komma att uttydas som Maktpartiet.

Mer läsning

Annons