Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu gäller det att göra nya försök att övertyga Uppsala om att ingå i den nya regionen.

Ett pressat tidschema och politisk oenighet stoppade planerna på en större region. Nu krävs nya tag för att bilda en region runt Stockholm. Det är bråttom att få bättre taxor för bussar och tåg.

Annons
Seglivad. Det gick inte att ändra Axel Oxenstiernas länsindelning från 1600-talet. Planerna på att bilda en region av Västmanland, Sörmland och Örebro län sprack när Landstinget Sörmland drog sig ur.

Så blev det tvärstopp för försöken att bilda en regionkommun bestående av Västmanlands, Örebro och Sörmlands (formellt Södermanlands) län. Ledningen i de tre landstingen hade skickat förslaget på snabbremiss till kommunerna för att kunna lämna in en ansökan senast den 31 januari. De flesta kommunerna sägs ha varit positiva, men åtminstone i Västmanland fanns ett missnöje med den korta remisstiden. Det fanns inte utrymme för någon dialog med medborgarna eller ens att behandla frågan i kommunfullmäktige.

De borgerliga partierna i Västmanland var kritiska till att Uppsala inte ingick i förslaget. Majoriteten menade att eftersom Uppsala inte ville vara med behövde de andra länen gå fram på egen hand. Så även om de rödgröna partierna har egen majoritet handlade det inte om någon bred uppslutning.

I Sörmland sade flera kommuner direkt nej. Det ledde till att en majoritet i Landstinget Sörmland valde att inte gå vidare med en ansökan. Därmed föll frågan också i de andra landstingen.

Det finns goda skäl för att bilda större regioner med valda politiker. Utvecklingen inom sjukvården gör att kraven på sam-arbete om specialistvård växer. Mycket har hänt sedan länen bildades på 1600-talet. Vägar och kollektivtrafik behöver samordnas, tillväxten främjas. Regionerna kan ta ett större ansvar för kulturen. I Skåne och Väst-ra Götaland har det redan bildats regioner.

Det har dock varit svårt att enas i Mälardalen. Huvudalternativet för Sörmland och Västmanland var egentligen att ingå i samma region som Stockholm. Men majoriteten i Stockholms läns landsting sade nej, i varje fall för den här mandatperioden.

Då lanserades den så kallade ”bananen” en region bestående av Uppsala, Väst-manland och Sörmland. Den skulle gränsa till Stockholm och göra det lättare att finna gemensamma lösningar för resor, trans-porter och näringspolitik Sedan skulle även Örebro vara med, vilket gjorde att regionen skulle ha haft två större sjukhus.

Då Uppsala visade ett måttligt intresse valde landstingsledningen att satsa på en region bestående av Sörmland, Västmanland och Örebro. Kritiken handlade inte bara om att Uppsala inte var med. I norra Väst-manland fanns sympati för att också ta med Dalarna, i södra Sörmland fanns intresse för att Östergötland borde ingå. Värmland ansåg sig avhängt när Örebro valde Mälardalen.

Det fanns helt enkelt inte tillräcklig enighet för att gå vidare. Nu gäller det att göra nya försök att övertyga Uppsala om att ingå i den nya regionen. Kanske kan också dagens negativa inställning i Stockholm förändras.

Men det blir inte lätt att hitta en lösning alla kan leva med. För det vore inte heller bra att bilda en alltför stor och spretig region. Det vore dock ett nederlag att överlåta besluten åt staten. Regionerna bör helst växa fram underifrån.

Nu blir det även viktigt att påverka det kommande förslaget till ny statlig läns-indelning. De nya länsgränserna får inte hindra regionbildande i framtiden.

När regionen skjuts på framtiden behöver de mest akuta problemen lösas. Sammanhållna och lägre kollektivtrafiktaxor över dagens länsgränser kan inte vänta på den nya regionen.

Mer läsning

Annons