Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nu kan även Italien och Belgien dras in i krisen.

Italiens regering fungerar dåligt och Belgiens inte alls. Det kan orsaka nya problem i eurozonen.

Annons
Överlevare. Silvio Berlusconi klarade ännu en kris, men hur går det för Italien?

Italiens premiärminister Silvio Berlusconi verkar ha fler liv än katten. Gång på gång är han uträknad, men lyckas slingra sig ur besvärliga situationer. Med knapp nöd vann Berlusconi förtroendeomröstningar i parlamentet, trots att en av hans viktigaste tidigare allierade hade bildat ett eget parti och brutit med Berlusconi.

Den demokratiska omvärlden har länge häpnat över Berlusconis framgångar och förfasat sig över att premiärministern samtidigt kan äga flera stora mediebolag, vara rikast i landet och driva igenom igenom lagar för att undgå att åtalas. Valsystemet har också närmast skräddarsytts för Berlusconis syften.

Men Berlusconi har behållit sitt grepp över många italienska väljare. De har trott att en framgångsrik företagare borde kunna få ordning och fart på statsförvaltning och ekonomi. De har översett med hans vulgaritet och alla skandalrykten. Det har lett till flera valsegrar och många år som premiärminister.

Italiens politiska system har länge fungerat dåligt. Under det kalla kriget fick Kommunistpartiet oftast mellan 20 och 30 procent av rösterna, men fick aldrig vara med i regeringen. Det gjorde att Kristdemokraterna alltid dominerade regeringarna och sedan tog med något eller några andra partier. Socialistpartiet var alltid mindre än Kommunisterna.

Det bidrog till att partier och politiker växte i hop med makten, det fanns aldrig något realistiskt oppositionsalternativ. När stora politiska korruptionsskandaler avslöjades i början på 1990-talet föll Kristdemokraterna, Socialisterna och några små mittenpartier samman. I detta politiska tomrum framträdde Berlusconi som en till ny och frisk politisk kraft, trots att han hade tjänat på det tidigare systemet och hade nära kontakter med Socialistpartiets ledare Bettino Craxi.

Berlusconi har inte infriat förväntningarna på ett kraftfullt ledarskap. Han har inte reformerat Italien tillräckligt, utan landet har alltjämt en besvärlig byråkrati och stor statsskuld.

Italien har dock ändå haft ett bättre ekonomiskt läge än eurokrisländerna Grekland, Irland, Portugal och Spanien. Men nu finns tecken på att även Italien och Belgien är på väg att dras in i krisen.

Här är det främst bristen på politisk ledning som oroar. De andra länderna har behövt genomföra hårda åtstramningar, men har haft fungerande regeringar som har haft egen majoritet eller som i Portugal kunnat få stöd av oppositionspartier.

Men Belgien har inte haft fungerande regering alls sedan i valen i juni och landet riskerar att splittras mellan flamländare och valloner. Belgien har också en stor statsskuld och behöver förbättra statsfinanser och konkurrenskraft.

Även om Berlusconi överlevde förtroendeomröstningen är hans regering skadskjuten, och det spekuleras om nyval. Regeringen förmådde inte ens genomföra några genomgripande reformer ens när den hade en klar egen majoritet.

Det har i någon mening gått förvånansvärt bra för Italien och Belgien, trots regeringarnas oförmåga att handla. Men i längden lär det inte gå. Berlusconis maktmissbruk kombinerat med otillräckliga reformer och Belgiens splittring kan leda till nya problem för EU och för euron.

Mer läsning

Annons