Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny demokratis sönderfall bör ge SD kalla kårar.

Hur länge kan cirkusen i Sverigedemokraterna fortsätta utan att partiets väljare flyr?

Annons
Oordning i ledet. Jimmie Åkesson leder ett parti som i Västmanland kännetecknas av internt bråk och tomma fullmäktigeplatser.

Det gick bra för Sverigedemokraterna i valet, och inte bara i riksdagsvalet. Tidigare fanns partiet främst i Södra Sverige, men 2010 trillade mandaten in över hela landet.

Som framgår på nyhetsplats är det dock skillnad på att vinna mandat och använda dem för att driva partiets politik. I Väst-manland vann Sverigedemokraterna 20 platser i kommunfullmäktige och 4 i landsting, men mindre än två år senare står i kommunerna hela nio platser tomma och tre besätts av personer som har lämnat eller tvingats lämna Sverigedemokraterna.

Konflikterna har avlöst varandra. Parti- och distriktsledningen talar om galenpannor och rättshaverister, medan de oppositionella klagar över toppstyrning i allmänhet och Dalarna-Västmanlands distriktets ledning i synnerhet.

Fler uteslutningar kan följa. Partisekreteraren Björn Söder tycker att alla som samarbetar med redan uteslutna medlemmar bör lämna Sverigedemokraterna.

Det kan knappast vara vad väljarna som röstade på Sverigedemokraterna väntade sig. Mer än hälften av partiets platser i länets kommuner står således antingen tomma eller besätts av personer som inte längre är med i Sverigedemokraterna.

De aktiva ser ut att ägna mer tid åt att bekämpa varandra än att föra ut partiets politik. Med något undantag är de som fortfarande sitter på SD-mandat passiva. De lägger få motioner och är sparsamma med inlägg.

Distriktsordföranden Marie Edenhager har skyllt på växtvärk. Det ligger en del i detta. Partier som får ett stort genombrott kan ha svårt att fylla alla platser och råkar ut för en del kufar och andra som inte klarar av sina uppdrag. Så var det för Miljöpartiet i slutet av 1980-talet och då Centerpartiet runt 1970 från att ha varit ett landsbygdsparti fick många röster i de stora städerna. De här partierna fick en del bekymmer, men de repade sig.

Det finns dock ett parti som inte klarade av att hantera sin stora valframgång. Ny demokrati kom in i riksdagen 1991 och vann även en hel del kommunala mandat. Men interna strider gjorde att partiet splittrades och tappade styrfart. I nästa val var Ny demokrati inte i närheten av att behålla sina riksdagsplatser.

Ny demokrati var likt Sverigedemokraterna ett parti som spelade på politikerförakt och rädsla för invandring. Därför lär Ny demokratis sönderfall ge de ledande i Sverigedemokraterna kalla kårar. Alla tomma platser, internt bråk och uteslutningar talar för att historien kan upprepa sig och att även Sverigedemokraterna kan brytas ned av interna motsättningar.

Många av Sverigedemokraternas väljare är, som statsvetaren Marie Demker framhåller på nyhetsplats, sådana som tidigare har röstat blankt eller inte röstat alls. De bidrog till det höga valdeltagandet i det senaste riksdagsvalet, men lär ha lättare än andra väljare att åter vända partipolitiken och röstandet ryggen.

Sverigedemokraternas ledning möter det interna tumultet med hårda nypor. De måste tro att väljarna kommer att glömma bråket bara partiet kan visa upp en enad fasad när valet 2014 närmar sig.

Visst behövs det ”någon djävla ordning i ett parti”, men järnnäven hos Sverigedemokraterna leder snarare tanken till en pressad ledning som är på väg att tappa greppet.

Mer läsning

Annons