Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oaktat vad man tycker om just Krist-demokraternas ideologi sticker retoriken ut.

Göran Hägglund för en ideologisk retorik kring civilsamhället.

Annons
Kristdemokraterna. Göran Hägglund presenterade under söndagen tankar om ett starkt ¿samhälle snarare än en stark stat.foto: scanpix

Almedalsveckan avslutades i söndags av Kristdemokraterna. Partiledaren Göran Hägglund valde både i sitt tal och i en debattartikel i Svenska Dagbladet att lyfta familjefrågor. Ett område inom vilket partiets representanter valt att profilera sig även tidigare.

Mest intressant i Kristdemokraternas nyorientering är dock betoningen på civilsamhällets ansvar. När allt fler politiska strateger höjer den så kallade stats-individualismen till skyarna gör Göran Hägglund tvärtom. Snarare än att göra som andra och föreslå problemlösning i form av mer politik föreslår han mindre. Och oaktat vad man tycker om just Kristdemokraternas ideologi sticker retoriken ut.

Hägglund väljer att lyfta distinktionen mellan samhället och det offentliga och väljer att poängtera att ett alltför stort fokus på individen kan leda till att medmänniskorna glöms bort. Han skriver: ”Vi betalar ju skatt och ska väl inte behöva bry oss, eller?”

Det finns få ideologer inom svensk politik i dag. En av anledningarna bakom detta är att medieklimatet inte lämnar utrymme till mer omfattande beskrivningar av bakgrunden till politiska beslut. Tempot inom politiken är högt och få väljare har tid att sätta sig in i långa filosofiska utläggningar. Parallellt med denna utveckling anklagas ofta partier som Moderaterna liksom Socialdemokraterna för att ha förlorat sin ideologiska stringens. Det är med andra ord svårt att bygga upp ett partiprogram som inte är sammanhållet av en röd tråd och det är även svårt för ett partis väljare att förutse hur deras parti kommer att agera om denna tråd inte finns. Mot bakgrund av denna utveckling vore det tråkigt om Kristdemokraterna åker ur riksdagen vid nästa riksdagsval.

Utöver den ideologiska utläggningen presenterades under söndagen även konkreta förslag. Det intressantaste av dessa var sannolikt det som gällde delad premiepension för föräldrar med barn upp till tolv år. Tanken är att detta ska vara standardmodellen om inte ett aktivt val görs. I debatten om huruvida föräldra-försäkringen ska delas eller inte lyfts ofta poängen att kvinnors pension påverkas negativt av att de är hemma en längre tid med barnen, genom en delad premie-pension skulle en del av denna effekt kunna undvikas.

Kanske är det dåliga opinionsläget en följd av att väljarna visserligen uppskattar partiets familjepolitik men å andra sidan inte prioriterar den. En vinkel som lyfts av Sanna Rayman på Svenska Dagbladets ledarsida. Kristdemokraternas problem med att vinna väljare stammar säkerligen även ur dess representanters ovilja att anpassa sig i frågor så som HBT-rättigheter eller abort-rättigheter. Motvilligt har de motats ut ur människor sovrum. Och när en i övrigt mindre stat förespråkas ter det sig för många sannolikt märkligt att så många kristdemokrater inte vill kompromissa i dessa frågor. Om staten inte ska lägga värderingar kring vem som stannar hemma med barnen, varför ska den då värdera vem som får gifta sig med vem?

Detta leder till en motsättning som sannolikt skrämmer bort många av de väljare som är på jakt efter ett parti som är positivt till mer självbestämmande och mindre statligt pekpinneri. Dessa väljare är sannolikt tillräckligt många för att åtminstone kunna rädda Kristdemokraterna som riksdagsparti.

Mer läsning

Annons