Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Och varför ska man tvingas ta avstånd från någonting som man aldrig har utgett sig för att vara?

Raggarkulturen har ingen politisk agenda. Därför är det ett tecken på okunnighet att anklaga raggare för att vara rasister.

Annons
Motorkärlek. På Power Big Meet och inom raggarkulturen generellt är det ingen som bryr sig om politik. Här är det bilarna, och inget annat, som är står i centrum. foto: scanpix

Power Big Meet är en av världens största bilträffar. Raggare och bilentusiaster från både Sverige och andra länder samlas då för att fira, umgås och visa upp sina bilar. I dagarna tre förvandlas Västerås till raggarnas huvudstad nummer ett.

I lördags var festen över för den här gången och på söndagen var de vackra bilarna på väg hem igen. Kvar fanns drivor av skräp, lukten av fylla och bensin samt en hel del blåtiror.

Ändå är Power Big Meet en av årets verkliga höjdpunkter. Många västeråsare är, med rätta, stolta över att detta storstilade amerikanska bilkalas sedan snart 30 år tillbaka arrangeras i just deras hemstad. Något som också inneburit att raggarbilar i allmänhet och Power Big Meet i synnerhet har kommit att förknippas med Västerås.

Därför är det extra tråkigt att i dagens VLT läsa om den främlingsfientliga jargong som tydligen förekommer inne på Power Big Meet-området. Bland annat ska en försäljare som sålde signalhorn ha skojat om att hans tutor kunde användas till att ”skrämma nysvenskar”. Det ska också ha sålts klisterdekaler med texter som ”jag är inte rasist, men realist”.

Tyvärr är det inte första gången som raggarkulturen utmålas som rasistisk. Men nu liksom då är anklagelserna tagna ur luften.

Den svenska raggarkulturen härstammar från 1950-talets USA. De första raggarna var arbetande amerikanska tonåringar. Eftersom de tjänade bra med pengar hade de tidigt råd att köpa egna bilar. Förutom raggare kallades de också för ”motorburna ungdomar”. Raggarna var med andra ord skötsamma ynglingar som träffades på fritiden och mekade med bilarna eller åkte runt i städerna i sakta mak.

I och med att banden mellan USA och Europa blev starkare dröjde det inte länge förrän raggarkulturen spred sig till Sverige. Själva ordet raggare tror många kommer från engelskans ”rag” som betyder bråka. Uttrycket beskriver också hur raggar-kulturen, i likhet med så gott som alla andra subkulturer, med tiden blev mer rebellisk och syndig.

USA fortsatte att vara en inspirations-källa. Därifrån hämtade de svenska raggarna både sina förebilder och sina symboler. Bland annat blev den amerikanska sydstatsflaggan snart en vanlig syn i många raggarkretsar. Dock var det få svenska raggare som hade någon aning om att samma flagga i USA associerades med rasism och slaveri. För dem symboliserade den i stället uppror, frihet, drömmar och rock ’n’roll.

Ändå har bilden av raggarkulturen som en rasistisk rörelse aldrig riktigt försvunnit. Det politiska ointresset bland raggarna har också bidragit till att man aldrig brytt sig om att offentligt ta avstånd från rasismen.

På sätt och vis kan man förstå raggarna. Det är som om de aldrig riktigt har tagit ryktena om rasism på allvar. Och varför ska man tvingas ta avstånd från någonting som man aldrig har utgett sig för att vara?

Egentligen är det nog ganska enkelt. Främlingsfientliga åsikter är inte vanligare bland raggare än bland gemene man och raggarkulturen är inte mer rasistisk än andra subkulturer. Om raggarna själva får välja så vill de nog slippa alla politiska diskussioner. För dem handlar deras kultur, precis som för 50 år sedan, fortfarande om att köra bil.

Mer läsning

Annons