Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om ekonomin fått styra skulle Irland ha stått utanför EMU

Grekland och Irland har störst problem av euroländerna. Det är inte konstigt. Grekland borde inte ha fått vara med och Irland borde ha valt att stanna utanför.

Annons
Dramatiskt. EU-ordföranden Van Rompuy menar att euron och i förlängningen hela EU hotas av Irlands ekonomiska problem.

Hur hotad är egentligen euron? EU-ord-föranden Herman Van Rompuy har sagt att det handlar om en överlevnadskris. Han hotar dessutom med att om euron inte överlever kommer inte heller EU att överleva.

Det verkar vara överord och mest ett sätt att skrämma Irland att ta emot pengar ur EU:s räddningsfond och därmed samtidigt acceptera bestämda villkor om ytterligare åtstramningar i ekonomin. EU vill stämma i bäcken och fruktar att problemen annars kan flyttas vidare till Portugal, Spanien och kanske Italien. Då kunde räddningsinsatser verkligen bli dyra för skattebetalarna i de mer välskötta euroländerna, som Tyskland och dess grannländer.

Irland försöker i det längsta undvika att behöva gå med mössan i hand till EU och den Internationella valutafonden (IMF). Landet har redan genomfört hårda åtstramningar, men de ser inte ut att räcka när krisande banker kräver ännu mer statsstöd.

Därför skulle en räddningsaktion inne-bära att landet i någon mening sattes under förmyndarskap. Det gäller dock alla länder som måste vända sig till IMF. Irland har en stark nationalistisk tradition, frigörandet från Storbritannien är centralt i den egna historien. Därför vore det extra känsligt om EU (och IMF) skulle ta över stora delar av den ekonomiska politiken just på Irland.

Om ekonomin fått styra borde Irland ha avstått från att införa euron så länge Storbritannien stod utanför. Storbritannien är den största handelspartnern och gränsen med Nordirland gör att det är lätt att åka dit och handla om priserna är lägre.

Därför är den irländska ekonomin mer i fas med den brittiska än med den tyska. Irland hade under flera år högkonjunktur med snabb tillväxt, ökande sysselsättning och högre inflation än i kärn-euro. Bostadspriserna steg kraftigt. Men som euro-medlem kunde Irland inte parera problemen med lägre valuta eller högre räntor.

När krisen kom slog den därför hårt mot Irland. Det blev inte bättre av att pundet föll mot euron, så irländska varor blev dyrare i Storbritannien och irländarna locka-des att handla i det billigare Nordirland.

Fram till 1979 hade Irland i praktiken en valutaunion med Storbritannien. Valutan hette punt, men det var bara t:et som skilde från pundet. Myntet såg likadana ut och puntet var alltid lika mycket värt som pundet. Irland kopplade sig loss från pundet och gick sedan med i euron för att frigöra sig från beroendet av Storbritannien.

Det är lätt att känslomässigt förstå, men mindre länder har goda skäl att anpassa sin ekonomiska politik till stora grannars. Det är ingen slump att länder som Nederländerna, Belgien och Österrike har klarat euron bra. De är vana att hålla en fast kurs mot den tyska valutan. Danmark, Finland och troligen Sverige är andra länder vars ekonomier är tillräckligt robusta och påverkade av Tyskland för att kunna klara sig i euroland.

Eurons andra sorgebarn Grekland fuskade med bokföringen för att klara kraven på inträde. Landet borde därför aldrig ha släppts in.

Euron har problem med medlemsländer som inte ännu passar in. I den meningen har Van Rompuy fel. EU hotas mer av en dåligt fungerande euro med många medlemsländer än av en bättre fungerande valutaunion med färre länder.

Mer läsning

Annons