Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om EU är så bra och fler steg bör tas, varför söker då inte Norge självt medlemskap?

Beslutet att ge EU fredspriset har en hake. Om EU är så bra borde Norge gå med.

Annons
Slog oss med häpnad. Nobelstiftelsen ordförande Thorbjørn Jagland offentliggör årets Fredspristagare i Oslo. Nobels fredspris går i år till EU, meddelar Nobelkommittén i Oslo.foto: scanpix

Den norska Nobelkommittén gillar att överraska i valet av fredspristagare. Den har flera gånger varit i blåsväder för kontroversiella val. Senast när president Obama fick priset.

Beslutet att ge priset åt EU lär bli omdiskuterat både i Norge och i andra länder. I ett historiskt perspektiv är beslutet dock inte märkligt. Kommittén har tidigare övervägt EU, och alltsedan starten har fredstanken varit viktig.

EU har bidragit till försoning mellan Frankrike och Tyskland. Önskan om medlemskap har bidragit till att stabilisera demokratin i de tidigare kommunistländerna i Öst- och Centraleuropa. Därför har EU-samarbetet bidragit till fred och samarbete i Europa.

Den här gången fanns dock andra värdiga kandidater. Modiga freds- och frihetsvänner i Ryssland, Vitryssland eller arabvärlden kunde ha uppmärksammats. Fristående organisationer eller enskilda människor skulle ha haft större nytta av priset.

Nobelkommittén lyfter visserligen fram EU:s historiska roll, men ordföranden och socialdemokraten Thorbjörn Jagland menar att priset också är en uppmuntran att gå vidare. Det är en mer kontroversiell ståndpunkt. EU diskuterar om, och i så fall hur, ytterligare makt behöver föras över till EU centralt, främst för att rädda euron.

Där är det inte självklart att ytterligare centralisering leder till mer fred, förståelse och samarbete. Det finns motiv för att en gemensam valuta kräver mer av gemen-samma skatter, samordnad konjunktur-politik och överföringar från rika till fattigare områden. Men om resultatet av centraliseringen blir att väljarna inte upplever att de genom val och politisk debatt kan påverka utvecklingen av EU riskerar tvärtom krisen att förvärras och misstron öka.

Den norska Nobelkommittén fattade också sitt beslut när en medlem som är EU-motståndare på grund av sjukdom inte kunde vara med. Därav enhälligheten bakom beslutet. Det norska folket har två gånger röstat nej till EU-medlemskap och opinionsundersökningar visar på ett massivt övertag för nej-sidan.

Den rödgröna regeringen är splittrad. Socialistisk Venstre (blandning av Vänsterpartiet och Miljöpartiet) och Senter-¿partiet är EU-motståndare, medan de flesta i Arbeiderpartiet är EU-vänner. Beslutet är därför mycket omstritt i Norge och kan försvåra samarbetet i regeringen. En vänsterorganisation har till och med gått så långt som att kräva att Sverige bör ta över ansvaret för fredspriset!

Norges eget agerande är den stora haken i beslutet. Nobelkommittén tar ställning för att EU behöver gå vidare för att värna freden. Men om EU är så bra och ytterligare steg bör tas, varför söker då inte Norge självt medlemskap?

Både statsminister Jens Stoltenberg och Thorbjörn Jagland menar att det går utmärkt att gilla priset, men ändå tycka att Norge inte bör gå med.

Normalt är det en rimlig ståndpunkt, men inte under den djupa eurokrisen. För beslutet att just detta år ge priset till EU blir ett stöd för att EU behöver bli mer av en överstatlig union. Nobelkommittén väljer sida i en svår och viktig debatt, men gör det från sidlinjen så länge Norge inte är EU-medlem.

Därför var det ett misstag att i år ge priset till EU och beslutet gör att förtroendet för Nobelkommitténs omdöme undergrävs. Det fanns andra och bättre pristagare.

Mer läsning

Annons