Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om kriget är förlorat, varför offra fler soldaters liv?

Är kriget i Afghanistan förlorat? Bör de svenska trupperna i så fall dras hem tidigare? Svåra frågor utan självklara svar.

Annons
Drar sig ur. Australiens premiärminister Julia Gillard drar hem trupperna snabbare än planerat från Afghanistan.foto: scanpix

Folkpartiets försvarspolitiske talesman Allan Widman var tidigare likt sitt parti före-språkare för en aktiv svensk militär insats i Afghanistan. Men under påskhelgen gick han ut och krävde att de svenska trupperna skulle tas hem tidigare än planerat.

Folkpartiledaren Jan Björklund förklarade att han inte höll med Widman. De andra borgerliga partiernas försvarspolitiker sade sig inte heller hålla med. Därefter har det varit ganska tyst i frågan.

Det är i och för sig förklarligt om locket har lagts på. Det finns en bred politisk överenskommelse mellan regeringen, Social-demokraterna och Miljöpartiet om att alla svenska soldater ska ha lämnat landet före utgången av 2014. Då skall alla utländska trupper ha lämnat och det är tänkt att den afghanska regeringen i stort ska klara sig på egen hand, om än med annat än direkt truppstöd. Så Sverige är en del av en stor internationell koalition, där tillbakadragandet är samordnat och ska avslutas 2014.

Widman motiverar sin omvändelse med att världssamfundets samlade insats har misslyckats. Regimen kunde inte styra det sedan länge splittrade landet. De federala lösningarna, som har prövats i Irak, var enligt Widman aldrig aktuella i Afghanistan. Korruptionen är omfattande. Det civila biståndet har inte fungerat tillräckligt bra.

Kort sagt. Allan Widman tror, att Afghanistan är förlorat. Den internationella insatsen har misslyckats. Han tycker inte att vi har förmått ingjuta ett hopp hos afghanerna om en bättre morgondag och då har inte heller situationen kunnat stabiliseras. Om man ändå kommer att förlora, varför då stanna kvar ännu en tid och riskera att fler svenska soldater blir dödade eller sårade? Den frågan blev för försvarspolitikern Widman särskilt tydlig när en svensk soldat nyligen miste båda benen i en minolycka.

Widman har inte fått stöd i Sverige, utöver bland dem som var emot den militära insatsen från början. Men frågan lär inte försvinna så länge det militära läget är så dåligt. Australiens premiärminister Julia Gillard har just sagt att de australiska trupperna ska börja dras hem och att alla ska lämnat Afghanistan 2013, som av en händelse råkar vara valår i Australien. Landet har i dag 1500 soldater i Afghanistan. De allmänna nyheterna är inte heller så uppmuntrande, nyligen slog talibanerna åter till inne i huvudstaden Kabul och i olika provinser.

Länge var den allmänna åsikten att Irakkriget var en katastrof, medan insatsen i Afghanistan var nödvändig. Det var till exempel president Obamas linje i valrörelsen 2008. Men Irak har, trots alla problem, ändå klarat sig mindre dåligt än Afghanistan.

Det kunde visserligen ha gått bättre om USA från början hade koncentrerat sig på Afghanistan och inte invaderat Irak. Men faktum kvarstår, insatsen i Afghanistan ser i dag i allt annat än lovande ut.

Trots allt talar det mesta för att hålla fast vid den ursprungliga tidsplanen. Kan insatserna bidra till att de extrema talibanerna inte får makten vore mycket vunnet, inte minst för Afghanistans kvinnor.

Men om kriget ändå är förlorat, vad är då meningen med att offra ytterligare soldaters liv? Det är den moraliskt svåra fråga Widman ställer och han förtjänar respekt för att våga ”svära i kyrkan”.

Mer läsning

Annons