Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På så sätt kan kårerna förlora det breda studentperspektiv som de hittills har haft.

Hur ska finansieringen lösas? Går det att rädda studentinflytandet? Studentkårerna står inför ett antal utmaningar. Man kan bara hoppas att de är väl förberedda.

Annons
En oviss framtid. Mälardalens högskolas studentkår är bara en av alla kårer som kommer tappa många medlemmar. Det gör det svårt att planera för framtiden.

Kårobligatoriet avskaffades för drygt en månad sedan. Nu får studenterna välja om de vill vara med i sin högskolas eller sitt universitets studentkår. Huruvida det var rätt att avskaffa obligatoriet kan diskuteras i oändlighet, men gjort är gjort och därför är det viktigare att prata om de problem som lär uppstå. Färre medlemmar kommer att bli en konsekvens av avskaffandet. Men eftersom många gamla studenter, som redan fått ett inbetalningskort i brevlådan, troligen betalar medlemsavgiften av gammal vana kommer medlemsfallet nog att märkas mer i vår än i höst.

Ett minskat medlemsantal skapar framför allt tre problem. För det första kommer kårerna att bli mindre representativa. Nu ska de inte företräda alla studenter utan bara de egna medlemmarna. Troligen kommer vissa akademier att bli överrepresenterade, medan andra kommer att synas mindre. På så sätt kan kårerna förlora det breda studentperspektiv som de hittills har haft.

Mälardalens högskola ska anställa en studentombudsman som ska hjälpa studenterna när de blivit orättvist behandlade. En bra idé, men en av Högskolan anställd person kommer aldrig att kunna ersätta det arbete som kåren gjorde. Det är också tveksamt om studenterna kommer att få lika stort förtroende för ombudsmannen som de har för kåren.

För det andra kommer färre medlemmar att innebära ett minskat inflytande. Mälardalens högskolas rektor Ingegerd Palmer har talat sig varm om hur kåren höjt skolans kvalité. Med 8000 medlemmar har studentorganisationens åsikter spelat stor roll. I höst hoppas man få cirka 2400. Med så få medlemmar kommer kårens argument att väga lätt i relation till ledningens.

Regeringen har sagt att de ska bejaka studentinflytandet om de får fortsätta efter valet. Det låter bra, men frågan är om de har några konkreta förslag på hur studentinflytandet ska räddas. Förmodligen kommer man att behöva omorganisera många skolor så att individuella studenter och tillfälliga studentkonstellationer får möjlighet att föra en dialog direkt med ledningar. Sådana omorganisationer skulle kräva mycket av högskolorna.

För det tredje är färre medlemmar lika med mindre medlemsintäkter. Visserligen kommer alla Sveriges studentkårer att få ett statligt anslag, men det är ändå självklart att verksamheterna kommer att behöva krympa i takt med att utgifter måste kapas.

Att hitta alternativ finansiering blir en utmaning som vissa studentkårer kommer att klara bättre än andra. På Mälardalens högskola har man redan hittat några kreativa lösningar genom samarbeten med näringslivet. Högskolan har också lämnat ett nödvändigt ekonomiskt bidrag till kåren. Problemet är bara att bidraget i sig gör att kåren blir beroende av Högskolan och därmed förlorar en del av sin frihet.

Alla dessa problem till trots kommer de flesta kårorganisationer att överleva av den enkla anledningen att de behövs. I vilken form de ska drivas och vilken koppling de ska ha till sina respektive lärosäten är mer oklart. Säkert är att det kommer att finnas stora skillnader mellan olika studentkårer, något som kan göra det svårt att driva en nationell organisation så som Sveriges förenade studentkårer. Det är en en fråga som tyvärr fått för lite utrymme i debatten.

Mer läsning

Annons