Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På sätt och vis vore det befriande om regeringen sade rakt ut att den vill förbjuda rökning helt och hållet.

Rökning skadar hälsan, det vet de allra flesta. Ändå finns det de som vill röka. Av folkhälsoskäl vore det dock bra om de slutade, både för egen del och för omgivningens. Men beslutet att sluta måste fattas av den enskilde – inte tvingas fram av lagar.

Annons
En fimp i vardande. Regeringen vill utreda om det behövs fler rökfria miljöer än bara på krogen.

Det räcker att gå till närmaste busshållplats så hittar man den i dussintal: fimpen. Tillsammans med tuggummi är den Västerås största nedskräpningsproblem. De är många och svåra för sopmaskinen att få upp. Och trots att många upplever stan som skräpig med alla fimpar tycks många rökare inte höra till dem som störs av dem.

Renhållningen skulle nog gärna se att rökarna bleve bättre på att fimpa på för ändamålet avsedda platser. Finns det inte någon stationär vid busshållplats eller utanför livsmedelsbutiken borde varje ansvarskännande rökare ha med sig en egen, portabel askkopp.

Det borde vara ett moraliskt dilemma för cigarettfabrikanterna att tillverka och saluföra sina produkter. Cigaretter är ju inte direkt nödvändiga och även tillverkarna borde veta att rökning är skadlig för hälsan.

Medan cigarettillverkarna gör sitt bästa för att sälja sina produkter gör staten sitt bästa för att göra det dyrt för den som fastnat i nikotinets fälla. För det är en dyr ovana att röka och skatten höjs då och då. Och i samma takt som skatten höjs ökar säkert införseln av smuggelgods. (Någon som ser ett samband?)

Dessutom försöker man göra det krångligt för folk att röka. För några årtionden sedan var det tillåtet att röka på arbetsplatsen och det bolmades både här och där. Sedan förpassades rökarna till väl ventilerade rökrum. Därefter avskaffades rökrummen och nikotinisterna tvingades ut i kylan, både bokstavligt och bildligt. Ungefär hälften av landets kommuner har infört förbud mot rökning på arbetstid.

För sju år sedan infördes rökförbud på bland annat restauranger och kaféer. Nu vill regeringen ta nästa steg och ger Statens folkhälsoinstitutet i uppdrag att utreda om fler rökfria miljöer bör införas. Folkhälsoinstitutet torde jubla över uppdraget – det ville redan för två år sedan förbjuda rökning på uteserveringar, lekplatser och tågperronger.

Anledningarna till att man vill begränsa rökning är legio. Företagare vill förhindra det produktionsbortfall som sägs uppstå när rökarna avviker flera gånger om dagen för att ta ett bloss. Det kan vara omtanke om allergiker och kommande generationer eller av säkerhetsskäl. Och man vill förhindra passiv rökning, som visat sig vara farligare än man hittills trott. Enligt Världshälso-organisationen dör cirka 600 000 människor runt om i världen av passiv rökning. I Sverige beräknas siffran ha sjunkit från 500 personer årligen till cirka 200 sedan rökförbudet på krogen infördes.

Ibland är alla dessa ständiga delförbud och försvåranden för rökare tramsiga. På sätt och vis vore det befriande om regeringen, oavsett partikonstellation, sade rakt ut att den vill förbjuda rökning helt och hållet. Tänk vilka summor sjukvården kunde spara på att slippa bota och lindra sjukdomar som orsakats av rökning!

Men trots att det vore en fantastiskt vinst för folkhälsan om alla slutade röka så är det inte statens uppgift att bestämma åt oss hur vi ska leva. Om nu folk tvunget vill röka så vore det bättre att inrätta rökrutor – lite som forna tiders telefonkiosker – för att åtminstone förhindra passiv rökning. Beslutet att sluta röka måste tas av var och en.

Mer läsning

Annons