Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Påhittade hot

Tre av Europas ledande politiker har den senaste tiden tagit avstånd från multikulturalismen. Det är ett tecken i tiden.

Annons

I oktober meddelade förbundskansler Angela Merkel att försöken att bygga ett samhälle där människor från olika kulturer lever sida vid sida i harmoni har ”totalt misslyckats”. Merkel, som i samma veva uttryckte sig positivt om invandring, hävdade att integrationen av utländska arbetare i det tyska samhället inte fungerat.

I början av februari var det dags för den brittiske premiärministern David Cameron att oroa sig. I ett tal om hotet från extrema islamister var Cameron inne på samma linje som Merkel: staten har visat alldeles för stor passivitet inför grupper vars grundläggande värderingar skiljer sig från det brittiska samhällets.

Bara några dagar senare tog den franske presidenten Nicolas Sarkozy till orda och sade i stort samma sak som Merkel och Cameron. Så här formulerade sig Sarkozy bland annat: ”Vi har varit alltför upptagna med identiteten hos den som kommit hit och mindre intresserade av identiteten hos det land som mottagit honom.”

Det är en alldeles utmärkt sammanfattning av debattens inriktning och budskap: så uttrycker sig politiker med dåligt självförtroende och som vill kamouflera sina egna tillkortakommanden. Det är inte heller en slump att dessa politiker är konservativa. Den europeiska högern är alltmer pressad av nationalister, särskilt i Frankrike, och främlingsfientliga strömningar. Merkel, Cameron och Sarkozy försöker alltså visa väljarna att de tar deras oro på allvar och därigenom minska inflytande från extremhögern.

Men vad de inte vågar säga, eller kanske ens själva förstår, är att den nationella identiteten ständigt förändras. Det är alldeles självklart att de miljontals människor från Asien, Afrika och Mellanöstern som tog sig till Europa på 60- och 70-talen påverkat samhällsutvecklingenEn bråkdel, en extremt liten minoritet, av dem hyser värderingar som utgör ett hot mot säkerheten. Det är polisens och underrättelseverksamhetens sak att oroa sig över.

Däremot är det inte politikers sak att kräva uppslutning kring värderingar som uteslutande är kulturella och sociala. Invandrare har rätt att leva de liv som de själva önskar så länge de följer lagen. Försöken att hitta en mall för det svenska, tyska, brittiska eller franska är meningslösa.

De är också kontraproduktiva. Angreppen på multikulturalismen – definierad som det demokratiska samhällets accepterande av extremism – befäster bara fördomar och suggererar fram hot och motsättningar som inte existerar.

Mer läsning

Annons