Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Partiledningarna borde påminna sig om att riksdagsledamöterna inte är där för att trycka på rätt knappar"

Den svenska demokratin fungerar inte optimalt. Det tar sig uttryck i att fler och fler riksdagsledamöter klagar på att deras makt är begränsad.

Annons
Maktlöst? Riksdagen borde fyllas av självständiga, smarta politiker – inte bleka intetsägande figurer. Foto: Scanpix

En del ”gamla rävar”, från både regeringsalliansen och oppositionen upplever den så begränsad av partipiskan att de inte tänker ställa upp för omval till hösten. I stället startar de ett tvärpolitiskt nätverk för att diskutera demokratin och riksdagens roll.

Vad är riksdagen bra för, egentligen?

Formellt sett är det lätt att hitta svar på den frågan. Syftet med riksdagen finns i regeringsformen: riksdagen ska vara ”folkets främsta företrädare” och stifta lagar. Till riksdagens viktigaste uppgifter hör att granska regeringen – först genom att noggrant gå igenom alla lagförslag innan de eventuellt antas, och därefter genom att kontrollera att regeringen följer lagarna.

Vid en ytlig betraktelse tycks systemet fungera alldeles utmärkt. Regeringens lagförslag gås igenom av de olika utskotten och debatteras regelenligt innan beslut fattas.

Men det betyder inte att den svenska demokratin fungerar optimalt. På senare år har allt fler riksdagsledamöter beklagat sig över att deras makt är begränsad. Partipiskan viner så hårt att det finns mycket litet utrymme för att prioritera de egna väljarnas åsikter framför partiledningarnas.

Frågan har återigen blivit aktuell i och med att flera riksdagsledamöter valt att inte ställa upp för omval till hösten. Bland dem finns flera rutinerade politiker, exempelvis tidigare ministrar som Bosse Ringholm (S), Berit Andnor (S) och Inger Davidson (KD).

Till avhopparna hör också Anne-Marie Pålsson (M), som väljer att lämna riksdagen i protest mot att den blivit ”ett knapptryckarkompani”. ”Riksdagen är hjärtat i den svenska demokratin men fungerar inte bra. Den har tömts på hela makten,” förklarade hon i Dagens Nyheter.

Pålsson har i flera år lobbat för att riksdagens ska få en starkare ställning. I motion efter motion har hon efterfrågat en ökad makt till de enskilda riksdagsledamöterna.

Ett av hennes förslag är att omfördela stödet till riksdagens partigrupper, så att de går direkt till ledamöterna i stället för ta omvägen via partikanslierna.

Nu har hon även dragit igång ett tvär-politiskt nätverk i riksdagen för att disku-tera demokratin och riksdagens roll.

Det är begripligt att alliansens partiledare, som så länge kämpat i opposition, vill att riksdagen effektivt ska klubba igenom regeringens förslag. Men överdriven partilojalitet gynnar faktiskt inte demokratin.

Om inte riksdagen framstår som en attraktiv arena för självständiga, smarta politiker med integritet, då fylls riksdagen i stället upp av bleka, intetsägande figurer – och riksdagens faktiska inflytande minskar ännu mer.

De förslag som Pålsson har tagit upp, om att ge riksdagsledamöterna mer makt över partistödet, förtjänar att debatteras på allvar. Den upplevda maktlösheten ger också ännu ett argument till varför inslaget av personval bör öka: den som har många kryss i ryggen har förmodligen också ett starkare självförtroende.

Partiledningarna borde påminna sig om att riksdagsledamöterna inte är där för att trycka på rätt knappar. De är där för att ställa besvärliga frågor och agera som en motmakt mot regeringen, så att besluten som fattas blir så bra som möjligt.

Mer läsning

Annons