Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pendlingstrafiken inom regioner måste prioriteras.

Mälarbanan ligger högt upp på Trafikverkets prioriteringslista över vilka järnvägssträckor som borde rustas upp och byggas ut. Detta borde glädja regionens pendlare, även om det kan dröja innan förbättringarna märks.

Annons
Spåren förskräcker. Det är illa ställt med det svenska järnvägsnätet. Därför anser Trafikverket att staten behöver satsa 38 miljarder på att rusta upp och bygga ut det. Foto: scanpix

Tågpendlarna i Mälardalen är ett hårt prövat släkte. VLT har skrivit om dem vid ett flertal tillfällen och publicerat bilder på överfulla tåg. Kapacitetsbristen, både vad gäller spår och antal vagnar som finns att tillgå, är välkänd. Arbetspendling i regionen har blivit en börda i stället för en möjlighet.

Kanske kan de senaste årens elände ändå vändas till något positivt – på sikt. När Trafikverket i fredags lämnade över sitt remissvar till den så kallade kapacitetsutredningen framgick nämligen att Mälardalen och Stockholm är den region som kommer att få störst problem i framtiden.

Nu låter detta inte särskilt hoppingivande, förstås. Inte just nu och inte på kort sikt. Pendlarnas ilska och frustration över sena eller inställda tåg kommer inte att mildras i första taget och talesätt som att det måste bli värre innan det blir bättre hjälper inte.

Men Trafikverket har i alla fall satt fingret på problemet och anser att det är viktigt att Mälarbanan byggs ut för att inte trafikproblemen ska bli ännu värre. Trafikverket bedömer att staten behöver satsa 38 miljarder kronor fram till 2021 och att förbättringar i det befintliga järnvägsnätet är absolut viktigast.

Rekommendationen kan dock inte komma som någon överraskning. Två snörika vargavintrar har satt fokus på hur illa det egentligen är ställt med det svenska järnvägsnätet. Trasiga tåg, nedrivna luftledningar och växlar som inte fungerar när det snöat för mycket på dem blev vanliga inslag i nyhetsrapporteringen när Kung Bore härjade som värst.

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Swärd (M) får nog se till att öka på resurstilldelningen rejält ett tag framöver. Att få befintligt järnvägsnät i farbart skick för dem som trots allt vill ta tåget i stället för bilen till jobbet på annan ort än bostadsorten kommer att gå på åtskilliga miljarder kronor.

Ansvarig för utredningen, Lena Erixon, förutspår att tågresandet kommer att öka kraftigt de kommande åren, och särskilt i Mälardalen, Göteborgsområdet och Öresundsregionen. I dessa områden kan minsta lilla störning lamslå stora delar av trafiken när spåren används maximalt allt fler av dygnets timmar. Detta vet redan pendlarna i Mälardalen. Smartare användning av spåren, fler förbindelser, färre flaskhalsar, förebyggande underhåll och upprustning – det är sådant som kan smörja det hårt belastade tågmaskineriet i regioner som präglas av omfattande pendling.

Kapacitetsutredningen öppnar för höghastighetsbanor mellan Stockholm – Malmö och Stockholm – Göteborg. Och visst vore det behagligt om man kunde ta sig mellan Sveriges största och näst största stad på drygt två timmar. Men vi måste vara realistiska också. Statskassan är inget ymnighetshorn och det finns inte resurser så det räcker att både rusta upp ett eftersatt järnvägsnät och samtidigt bygga miltals med höghastighetsspår. Pengarna ska, som bekant, räcka till annat också.

Ställer vi höghastighetståg på sträckor som människor åker mer sällan, mot pendlingstrafiken inom regioner, så måste det senare prioriteras.

Mer läsning

Annons