Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poliser på alla nivåer borde därför få möjlighet att vara kreativa och hitta innovativa och individuella lösningar.

Förmodligen kommer Sverige att få en nationell polismyndighet. Det skulle innebära en mer centralstyrd verksamhet. Risken finns att man i så fall tappar den lokala frihet som finns i dag.

Annons

1998 gjordes en omorganisering av polis-väsendet. För att säkra ett lekmanna-inflytande införde man lokala polisstyrelser. Ledarskapet delades upp på 21 läns-polischefer.

Tolv år senare måste det erkännas att vår moderna ordningsmakt inte fungerar särskilt bra. Till exempel har stark kritik riktats mot polisens så kallade pinnjakt, ett system som bygger på att uppfylla kvantitetsmål och samla guldstjärnor i statistikboken.

Nu är det dags igen. I går berättade justitieminister Beatrice Ask (M) att regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning med representanter från alla riksdagspartier. Hon hoppas att den ska utforma en polisorganisation som är effektivare och mer flexibel.

Ett sådant fokus kan dock få oönskade konsekvenser. Polisens uppgift är att göra samhället tryggare. Men tyvärr går det inte att effektivisera trygghet. Om polisen omorganiseras är det viktigt att skapa utrymme för brottsförebyggande arbete. Ett tryggt samhälle definieras inte av många poliser på gatorna utan av mindre våld. Poliser på alla nivåer borde därför få möjlighet att vara kreativa och hitta innovativa och individuella lösningar. Gränssnitten mellan polisens aktiviteter måste också tätas.

Troligen kommer utredningen att resultera i formuleringen av en nationell polismyndighet, något många partier länge efterfrågat. Det innebär i så fall att polisen eventuellt återgår till en mer central organisationsstruktur.

Det är vanligt att stora organisationer fastnar i ett mönster där man pendlar mellan centralisering och decentralisering. Dessa organisationer hittar aldrig någon stabilitet. Till slut blir de återkommande organisationsförändringarna i stället en del av vardagen. De anställda hinner inte ta till sig förändringarna utan fortsätter med sina arbetsuppgifter som om inget hade hänt.

Problemet är att man ser decentralisering och centralisering som motpoler som inte går att förena när de egentligen är parhästar. Fungerade verksamheter kännetecknas av decentraliserade organisationer som balanseras av centraliserade element. Utöver detta behövs samlande verksamhetsidéer som håller ihop organisationerna.

Sverige är ett land med växande klassklyftor och starka grupperingar. Samtidigt som brott och våld minskat på vissa ställen har de ökat i andra områden. I varje stad har man olika förutsättningar och problem. Det säger sig själv att polisen måste fortsätta attvara decenteraliserad för att kunna arbeta.

Vidare ska den parlamentariska utredningen endast titta på polisens organisation och inte på uppdraget.

Det låter nästan absurt. Är det inte mer rimligt att bygga upp den nya organisationen med det polisiära uppdraget som utgångspunkt? Kanske är det synen på polisens roll i samhället som gör det så svårt att hitta en bra organisationsform? Detta är något som utredningen också borde titta på.

Det är bra att regeringen äntligen vågar ta tag i den haltande ordningsmakten. I mars 2012 ska utredningen presentera ett slutgiltigt förslag. Det återstår att se om vi får en nationell polismyndighet eller inte. Men om så sker får det inte vara på bekostnad av lekmannainflytandet.

Mer läsning

Annons