Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiker och forskare borde vara mindre oroliga och bejaka att de flesta gör rationella val.

SCB:s tidsanvändningsundersökning ger i grunden två glädjande besked: i genomsnitt lägger kvinnor och män ned lika mycket total tid på hemarbete och yrkesarbete, medan kvinnor ökar tiden för betalt arbete.

Annons
Inte så mycket väsen. I genomsnitt lägger kvinnor och män ned ungefär lika mycket tid sammantaget på betalt och obetalt arbete, men det talas det oftast tyst om.

Statistiska centralbyrån (SCB) gör vart tionde år en undersökning av hur vuxna svenskar fördelar sin tid mellan betalt arbete, obetalt arbete, personliga behov och fri tid. Nyligen kom rapporten för 2010 och den fick Socialdemokraternas ledare Håkan Juholt att tala om att utvecklingen mot jämställdhet gick för långsamt och ministern Nyamko Sabuni (FP) att tycka att det var lättare att byta däck (som män oftare gör) än att ägna sig åt hushållsarbete, där kvinnor i genomsnitt lägger ned mest tid.

Mätningarna för 1990, 2000 och 2010 har på en punkt alla tre givit ett resultat som inte har fått särskilt stort genomslag. I genomsnitt har kvinnor och män lagt ned ungefär lika mycket tid sammantaget på betalt och obetalt arbete vid alla tillfällena. 2010 var det i genomsnitt 7 timmar och 20 minuter per dag. Mycket uppmärksamhet har riktats mot att kvinnor i genomsnitt lägger ned mer tid på hemarbete, men mindre på att den sammantagna tiden blir ungefär lika om betalt arbete och underhållsarbete (reparationer med mera) räknas in.

Utvecklingen över tiden är också tydlig. Kvinnor ökar sin betalda arbetstid, medan männen minskar. Kvinnor minskar tiden för hemarbete, medan männen ägnar ungefär samma tid (lite mindre 2000 och lite mer 2010) åt hemarbete, inklusive underhålls-arbete. I arbetslinjens förlovade land är det positivt att kvinnor lönearbetar mer, medan männens minskade betalda arbetstid kan ses både positivt och negativt. Det borde vara dåligt för samhällsekonomin oavsett vilken grupp som yrkesarbetar mindre, samtidigt som det kan ses som en mer jämställd fördelning av tiden.

Förändringen är ganska logisk. Om den totala arbetstiden från början var ganska jämnt fördelad är det naturligt att kvinnor i genomsnitt hushållsarbetar mindre om de yrkesarbetar mer, medan männens lilla minskning av det betalda arbetet ger ett begränsat utrymme för att öka tiden för olika sysslor hemma. I det perspektivet är det lätt att förstå varför rut- och rotavdragen blir allt mer populära. Om tiden är en bristfaktor ger skattereduktionen utrymme för mer betalt arbete och motsvarande minskning av det obetalda hemarbetet.

Genomsnittliga siffror gäller naturligtvis inte alla. Därför finns det exempel på många enskilda människor som dubbelarbetar och har en mycket pressad vardag. Ensamstående mödrar med småbarn (ensamstående män med småbarn är så få att de inte kommer med i statistiken) är den grupp som lägger ned mest tid på hemarbete, medan ensamstående mödrar med äldre barn inte lägger anmärkningsvärt mycket tid på hemarbete. Det kan också noteras att ensamstående kvinnor utan barn i åldern 20-44 år lägger ned dubbelt så mycket tid på hemarbete som ensamstående barnlösa män i samma åldersgrupp.

Människors intressen och livsvillkor varierar. För dem som bor på landet och är händiga kan en annan arbetsfördelning vara bättre än för karriärinriktade storstadsbor. Politiker och forskare borde vara mindre oroliga, och bejaka att de flesta gör rationella val utifrån sin egen situation. I synnerhet som den totala tiden redan är jämnt fördelad och skillnaderna i betalt arbete minskar mellan könen.

Mer läsning

Annons