Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politikerna ska besluta om välfärdsvinster

Villkoren för välfärdstjänsterna är ingen facklig fråga. De ska avgöras politiskt i val.

Annons
Kompisförslag. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson (till höger) vill hjälpa sin kompis Stefan Löfven (S) ur en politisk knipa genom att förhandla om vinster i välfärden. Foto Bertil Enevåg Ericson / TT

Löner och arbetsvillkor bör avgöras i fackliga förhandlingar. Men hur välfärden ska organiseras och synen på privata alternativ ska avgöras genom val och politiska beslut.

LO kom i går med ett överraskande utspel om vinster i välfärden. Frågan skulle lösas i förhandlingar mellan parterna.

Tidigare har LO drivit Socialdemokraterna vänsterut med krav på minskat utrymme för vinstdrivande privata företag.

Välfärdsvinster är känsligt för Socialdemokraterna. Det finns en stark opinion inom partiet och vänsterut för att stoppa företag som tar ut vinster.

Vänsterpartiet driver frågan hårt, och opinionsmätningar visar på misstro mot vinstintresset. Men samtidigt visar mätningar att de privata alternativen i vård, skola och omsorg är populära bland användarna. (Föga märkligt egentligen, brukarna har valt ett alternativ de gillar.)

Socialdemokraterna har därför svårt att riktigt veta vilket ben de ska stå på. Dilemmat skulle lösas om fack och näringsliv i stället kom överens om villkoren.

Mest verkar utspelet vara ett sätt för LO-ordföranden Karl Petter Thorwaldsson att hjälpa S-ordföranden Stefan Löfven inför valet.

Näringslivsorganisationerna var kallsinniga till utspelet, utöver att notera som positivt att LO nu tydligen ändå accepterar att företag i välfärdssektorn går med vinst.

Ovationerna uteblev också på vänsterkanten. Där fick LO kritik just för att luckra upp motståndet för att underlätta för Socialdemokraterna i stället för att stå fast vid egna kongressbeslut.

Förslaget är också märkligt. Den svenska modellen innebär att parterna ska ha stor frihet att själva göra upp om villkor och löner på arbetsmarknaden. Här bör politikerna snarare mer hålla tassarna borta och avstå från att lagstifta för att gynna den ena eller den andra parten.

Men arbetsmarknadens parter ska inte förhandla och ingå avtal om politiska frågor. Sådana ska avgöras av politiker efter offentlig debatt, val och demokratiska omröstningar.

Om skola, förskola, sjukvård eller hemtjänst ska få drivas privat och om brukarna själva ska få välja är i högsta grad en politisk fråga.

Åsikterna är skiftande, både om vad som ska tillåtas och på vilken politisk nivå besluten ska fattas.

Då är det rimligt att dessa skillnader lyfts fram och diskuteras i valrörelsen. Det ger väljarna möjlighet att påverka.

De båda stora partierna M och S verkar i dag angelägna att undvika blottor och tonar därmed ned politiska skillnader.

Den borgerliga regeringen vill kontrollera ägandet mer i välfärdssektorn och talar om att det är slut med skattesänkningar. Socialdemokraterna duckar om skattehöjningar och välfärdsvinster.

Risken är att väljarna tappar intresset om tonläget är högt, men skillnaderna i sak små.

Mer läsning

Annons