Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problemen kan tyda på att pengarna inte räcker till, oavsett vem som utför välfärdstjänsten.

Kraven på enkla lösningar när det gäller valfrihet och vinster i väl-färden klingar ihåligt. Det är bättre att erkänna målkonflikterna.

Annons
Pressad. Äldreminister Maria Larsson (KD) får kritik för att ha varit senfärdig med åtgärder mot privata riskkapitalbolag i äldrevården.foto: scanpix

Regeringen är pressad efter avslöjandena om misstänkt vanvård av äldre och fiffig skatteplanering i vårdbolaget Carema. Nu ska utökad meddelarfrihet för anställda i privata välfärdsföretag utredas. Jämförelser mellan privat och offentligt driven vård ska göras. Möjligheten att minska skatterna genom listiga ränteavdrag ska begränsas.

De här åtgärderna kunde ha kommit tidigare, men det krävdes tydligen en mediestorm för att regeringen skulle agera. Nu framstår agerandet som defensivt och kritikerna av privata alternativ inom välfärden vädrar morgonluft.

Debatten skulle tjäna på om båda sidor mer öppet erkände de besvärliga mål-konflikterna. Sverige har snabbt förändrat utbudet av främst förskola, skola, sjukvård och äldrevård genom att låta brukarna välja mer själva och öppna för privata utförare.

Därmed kan marknadens fördelar utnyttjas. Utförarna måste anpassa sig efter brukarnas önskemål. Utrymmet för att utveckla verksamheten blir större med fler alternativ. Nya idéer kan lättare slå igenom i en mindre organisation, där ägare och anställda själva kan få del av vinsten med en förändring.

Men välfärdsmarknaden är inte som andra marknader. Utförarna får inte konkurrera med priset. Inom skolan får de inte ta ut några avgifter alls. Stat och kommun ska både värna kvalitet och skattebetalarnas pengar.

Inom sjukvården har ersättningen varit ett bekymmer. Betalt per ingrepp kan leda till ”övervård”, betalt per person gör det lönsamt att ha listade som inte behöver vård och att undvika dyra behandlingar.

Kritiken mot Carema handlar om upphandling. Tidigare var det även problem med upphandlingen av vårdcentraler i Västmanland, där Carema genom lägre anbud tog över andra privata vårdcentraler.

Inom förskola, skola och vårdcentraler gäller numera kundval. Den som uppfyller givna villkor blir godkänd, och sedan väljer brukarna själva. Även inom äldrevården finns strävan mot en ”äldrevårdspeng”. Det fungerar bra med informerade brukare. I praktiken kan det dock vara svårt att välja och än mer att ångra sitt val. Det lär särskilt gälla inom äldrevården.

Argumenten för privata alternativ hand-lade främst om småföretag, att personalen kunde ta över eller som ett sätt att rädda skolor i glesbygd. I praktiken har det blivit mer av enhetliga kedjor och riskkapital. De små enheterna kan ha svårt att hävda sig.

Rätt till vinstuttag ger mycket större utbud genom att fler vill satsa. Krav på att återinvestera vinsten skulle göra de privata alternativen till en mer marginell företeelse.

Kraven skärps på att utbudet ska vara likvärdigt. Misstänksamheten mot mer ideologiska eller religiöst drivna alternativ är stark. Men det minskar brukarnas verkliga valfrihet och tvingar fram en hårdare kontroll, som kan återskapa den byråkrati och stelbenthet som konkurrensen skulle minska. Lärare och läkare klagar redan över alla blanketter de måste fylla i och att arbetet blir mer kontrollerat och mindre kreativt.

Rätten att välja är viktig för oss brukare av välfärdstjänster och den förutsätter olika utförare. Men hur den ska utformas är besvärligt och olika lösningar måste få prövas. Flera av problemen kan dessutom vara ett tecken på att skattepengarna inte riktigt räcker till, oavsett vem som utför själva välfärdstjänsten.

Mer läsning

Annons