Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problemet är att ingen tar på sig ansvaret.

Bärplockarna börjar bli desperata. De stora bärkoncernerna, som är de enda som har möjlighet att hjälpa dem, gömmer sig bakom bortförklaringar och bemanningsföretag.

Annons

Under mitten av 1800-talet lämnade tusentals svenskar Sverige. Dessa utvandrande lämnade allt de ägde bakom sig för drömmen om Amerika. De föreställde sig det nya landet som ett paradis av lummiga skogar, klara sjöar och milsvidder av odlingsbar mark, i kontrast till år av missväxt i Sverige. Men på andra sidan Atlanten väntade en helt annan verklighet och det hårda livet som nybyggare.

På något sätt påminner 1800-talets emigranter om dagens frustrerade bärplockare. Många av dem har pantsatt sina hus och lämnat sina familjer med löften om ett bättre liv, först ska de bara åka till Sverige och tjäna ihop de där pengarna som de så väl behöver. Med hjälp av beskrivningar från inhemska bemanningsföretag målar de upp en bild av hur enkelt livet som bärplockare kommer att bli. I de norrländska skogarna möts de av usla arbetsvillkor och en lön som är så dålig att många av dem förlorar mer pengar än de tjänar.

Det tragiska är att plockarna gång på gång blir lurade. Först blir de lurade av bemanningsföretagen som sagt att allt kommer att bli så bra. Sedan blir de lovade hjälp från facket som också lurades av bemanningsföretagen. Plockarna fick sin minilön, men frågan är om den inte bara förvärrat situationen.

De vietnamesiska bärplockarna i Särna som nyligen misshandlade och låste in sina arbetsledare hade lurats att skriva på ett kontrakt som gick ut på att de skulle plocka 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron om dagen för att få rätt till sin minimilön. Utifrån den lönen skulle de sedan betala bemanningsföretaget för mat, husrum och hyrbilskostnader. Efter det blir det ingenting kvar.

Problemet är att ingen tar på sig ansvaret. LO vill lägga skulden på regeringen och säger att allt detta beror på att de har underlättat arbetskraftsinvandringen. Den tillförordnade arbetsmarknadsministern Tobias Billström försvarar sig med att problemen inte har med den svenska lagstiftningen att göra och pekar ut de stora bärföretagen som syndabockar. Bärjättarna duckar för anklagelserna med bortför-klaringen att de själva inte har anställt plockarna utan bara köper bären de plockat. Då återstår bara bemanningsföretagen som är baserade utomlands och som den svenska lagstiftningen inte kan rå på.

Egentligen är det bara bärföretagen som har möjlighet att påverka bemannings-företagen. Kruxet är bara att det inte finns någon anledning för bärjättarna att byta eller ställa krav på sina bemanningsföretag.

De två största koncernerna Scandium och Polarica, som omsatte 1,5 miljarder kronor förra året, sitter i en sällan skådad guldsits. De kan enkelt svära sig fria eftersom de inte har anställt några bärplockare själva, men samtidigt tjäna stora summor pengar på att bemanningsföretagen håller nere kostnaderna.

Mitt i tumultet sitter bärplockarna som varken pratar svenska eller förstår det svenska systemet. Till skillnad från1800-talets nybyggare som i alla fall var självständiga sitter bärplockarna fast i en ekonomisk rävsax. Många är inblandade, men ingen verkar vilja hjälpa dem.

Mer läsning

Annons