Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Problemkontinent på väg uppåt

Flera länder i Afrika växer så det knakar. Pessimismen om Afrika har försvunnit.

Annons
I blickpunkten. ANC och Sydafrika har format mycket av bilden av hela den afrikanska kontinenten.

Kampen mot apartheid väckte stort engagemang i Sverige och en stor del av biståndet gick till (främst engelskspråkiga) afrikanska länder. Men ekonomin körde fast, i flera länder blev det krig och diktatur. Intresset för Afrika avtog och ersattes på sina håll närmast av uppgivenhet.

De senaste åren har en mer positiv utveckling fått en något yrvaken uppmärksamhet. Flera afrikanska länder har en hög tillväxt, det är dags att åter byta Afrikabild.

Det är egentligen vanskligt och felaktigt att betrakta en hel kontinent samlat. I alla världsdelar finns både krishärdar och länder som klarar sig bättre.

Men Afrika har, som diplomaten och experten Sten Rylander påpekar i boken Afrika vänder, ett samlat arv från kolonialmakterna. Gränserna drog upp av kolonialmakterna i slutet av 1800-talet och de gäller i stort sett ännu.

Det innebär att invånarna i många länder saknar en gemensam historia och att statsbildningarna inte har vuxit fram utifrån folkens egna behov eller önskningar. Det har försvårat uppbyggandet av väl fungerande och ickekorrumperad offentlig förvaltning.

Länderna har ändå försökt behålla gränserna sedan kolonialismen. Det har bedömts som mindre konfliktfyllt än att försöka dra nya gränser. De få fall där gränserna har ändrats, som Eritrea eller Sydsudan, har inte heller utfallit väl.

Befrielsekampen mot kolonialmakterna fick alltmer stöd i Sverige. Här fanns också genom missionen gott om kontakter till Afrika.

Sverige och svenska folkrörelser spelade en aktiv roll i kampen mot rasförtrycket i Sydafrika. Inte minst domprost Gunnar Helander i Västerås.

Då gick mycket svenskt bistånd till Afrika. I dåtidens starka svenska vänstervindar fanns sympatier och stöd för flera afrikanska länders socialistiska modeller med enpartistyre.

Men pendeln svängde, givare och andra ställde krav på marknads- reformer, bättre statsfinanser och mer demokrati. Kraven blev för hårda, de riskerade att slå sönder skyddsnät och utrymme för utveckling.

Nu finns äntligen utrymme för att undvika både socialismens fiasko och de hårda marknadsreformerna. Ny teknologi, som mobiltelefoner, har också bidragit till att ge förutsättningar för snabbare utveckling. Fler länder, som Kina, har intresse av att handla mer med afrikanska stater.

Flera besvärliga problem återstår. Trots något fallande födelsetal är befolkningsökningen alltjämt mycket hög och väpnade konflikter hotar.

Men förutsättningarna har förbättrats och prognoserna blivit positiva. De envetna Afrika-vännerna, som den nyligen avlidne liberalen David Wirmark, har haft motvind ett tag, men intresset ökar åter. Märkligt hur pendeln kan svänga så kraftigt.

Mer läsning

Annons