Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rädslan att bara de svagaste blir kvar är obefogad.

Hösten 2012 kan de första spetsklasserna på högstadiet bli verklighet. Motståndarna är inte särskilt förtjusta utan hävdar att kunskapsklyftorna kommer att växa än mer.

Annons
Högre nivå. Spetsutbildningar i teoretiska ämnen på högstadienivå kan bli verklighet från och med höstterminen 2012.foto: scanpix

För de flesta är idrottsgymnasier ingenting som man höjer på ögonbrynen åt längre. Den allmänna uppfattningen tycks snarare vara, att självklart ska den som är en jättetalang och lovande inom basket, längdskidor, fotboll eller simning ha möjligheten att ägna sig åt detta och samtidigt tillägna sig en ”vanlig” gymnasieutbildning.

Det är sedan länge accepterat att det görs specialsatsningar på idrott och estetiska ämnen på gymnasienivå. Teoretiska ämnen är av tradition en mycket känsligare fråga. Först häromåret fick skolor möjlighet att ansöka om riksintag för särskilda teoretiska spetsklasser och i dag finns dessa på 20 gymnasier runt om i landet. Motståndet mot spetsklasser i de teoretiska ämnena börjar luckras upp, åtminstone på gymnasienivå.

Från och med den 1 juli i år, när den nya skollagen träder i kraft, försvinner förbudet mot antagningsprov i teoretiska ämnen på högstadiet. Det betyder att det från och med höstterminen 2012 kan bli aktuellt med särskilda spetsklasser för 12-åringar i matematik, engelska, natur- eller samhällsorienterade ämnen.

För ett skolsystem, där individuell utvecklingsplan är ett av honnörsorden, är detta utmärkt. Elever som behöver större utmaningar än den gängse skolplanen erbjuder ska kunna få det.

Motståndarna till teoretiska spetsklasser är förstås inte särskilt förtjusta. De kommer med argument som att kunskapsklyftorna kommer att bli ännu större. Säkert finns det de som fortfarande anser att extra stimulans till särskilt begåvade och studievana elever inte behövs. De klarar sig ändå, brukar det heta, och att det är bättre att lägga resurser på dem som har det jobbigt i skolan.

I nästa andetag kan de beklaga sig över att svenska elevers skolresultat bara blir sämre och sämre, att allt fler går ut grundskolan utan fullständiga betyg och att avhoppen från gymnasiet bara tycks öka. Man ojar sig också över att svenska elever halkar efter allt mer i internationella jämförelser. Men sporra de särskilt begåvade vill de inte.

Den individuella utvecklingsplanen är i dagens skola bara fina ord på ett papper och som inte har någon som helst bäring i verkliga livet. Elevernas kunskapsnivå spretar åt olika håll och det finns ett tak, en nivå som alla helst ska nå upp till – ett tak som för övrigt tycks sänkas. Maciej Zaremba skrev i Dagens Nyheter i går att kraven på svensk skolungdom har sänkts för att fler ska nå upp till en acceptabel nivå. Skulle den soppan till utbildningsfilosofi vara så mycket bättre än att tillhandahålla kunskapsinhämtning på rätt nivå och med rätt stöd för respektive elev?

Rädslan att svenska skolklasser kommer att dräneras och bara de svagaste blir kvar är obefogad. Få elever kommer att beröras. Det kommer inte att bli särskilt många spetsklasser nationellt sett och möjligheten att söka till dessa är ju inte detsamma som att alla superbegåvade kommer att söka och bli antagna. Det är trots allt 12–13-åringar det gäller och finns inte spetsklassen på eller i närheten av hemorten är det tveksamt om han eller hon kommer att söka. 16-åringar kan flytta hemifrån för att gå spetsutbildning en bra bit hemifrån men det lär inte 12-åringarna få göra hur som helst.

Mer läsning

Annons