Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ränteavdragen för bostadslån motiverades en gång med att de skulle motsvara fastighetsskatten.

Ränteavdragen borde egentligen ha minskats när fastighetsskatten togs bort. Nu bör en förändring bli en del av en större skattereform.

Annons
Utskällda sanningssägare. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och Carl B Hamilton (FP) har öppnat för lägre ränteavdrag.

Folkpartiets ekonomiske talesperson Carl B Hamilton har stuckit ut hakan under helgerna. I ett inlägg på DN debatt var Hamilton oroad över att hushållen fortsätter att låna mer och mer. Huvudskälet till den ökade skuldsättningen är stigande bostadspriser, som tvingar nya köpare att ta stora lån och ger dem som ägt sina bostäder ett tag möjlighet att med bostaden som säkerhet låna till annat.

Till skillnad från andra länder har de svenska bostadspriserna inte fallit, varför det finns en oro för att vi kan vara på väg att bygga upp en lånebubbla. En del har gjorts för att göra det besvärligare att låna. Riksbanken har börjat höja den (historiskt sett mycket låga) styrräntan och regeringen har infört ett så kallat bolånetak.

Som framgår på nyhetsplats har dock de åtgärderna ännu inte haft någon större effekt i Västerås. Bolånetaket slår också bara mot dem som behöver ta nya och stora lån och räntehöjningar är ett trubbigt instrument. Högre räntor drabbar också företag, som kan behöva låna för att expandera och skapa nya jobb.

Hamilton tyckte att sänkta ränteavdrag, som i dag är 30 procent av räntan, vore en mer effektiv åtgärd. Det skulle drabba alla låntagare och kunna bidra till att kyla av fastighetsmarknaden. Med något lägre priser behöver nya köpare då inte heller låna lika mycket som förut.

Det är synd att säga att det blev ”vågen” för Hamiltons utspel. Från olika håll kom kritik om att människor behöver kunna låna för att ha råd med de höga priserna, särskilt i storstäder.

Statsminister Fredrik Reinfeldt kom med en fundering om sänkta ränteavdrag när han före valet 2006 ännu var oppositionsledare. Reinfeldt menade att en sänkt fastighetsskatt, som Alliansen utlovade men Moderatledningen var ganska kylig till, kunde balanseras med lägre ränteavdrag.

Det var en rimlig och logisk ståndpunkt. Ränteavdragen för bostadslån motiverades en gång med att de skulle motsvara fastighetsskatten, som sågs som en löpande kapitalbeskattning. Efter valet sänkte den borgerliga regeringen fastighetsskatten rejält för alla utom för dem med lågt värderade bostäder. Då borde också värdet av ränteavdragen ha minskat.

Men politik är inte detsamma som logik. Reinfeldt blev hårt kritiserad och backade snabbt. Fastighetsskatten sänktes, men ränteavdragen bestod.

Nu blir det svårare att enbart begränsa ränteavdragen. Väljarna har hunnit glömma den sänkta fastighetsskatten och skulle bara se att lånen blev dyrare. Hamilton vill sänka både avdrag och skatt på kapital. Det skulle göra det mer lönande att spara och mer lockande att investera i Sverige.

Risken för en lånebubbla vore ett skäl att gå snabbt fram och reducera ränteavdragen. Men det ser ut att vara politiskt omöjligt. Det är lättare att genomföra försämringar om de balanseras av andra åtgärder i en större förändring.

Det talar för att ändrad kapitalbeskattning borde vara en del i en större skattereform. Det svenska skattesystemet har blivit alltmer komplicerat och svåröverblickbart. Det gäller inte bara fastigheter och kapital, utan även inkomstskatter, moms eller arbetsgivaravgifter. Därför borde en stor skattereform med bred förankring i riksdagen eftersträvas, där även kapitalskatter och ränteavdrag ingår.

Mer läsning

Annons