Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reaktionerna i Norge imponerar. Såväl politiker som allmänhet visar ett värdigt lugn med en mogen inställning.

Terrordåden i Norge är skakande, men hotar inte den norska demokratins innehåll. Däremot kan formerna förändras, men det gäller att så långt möjligt bevara öppenheten och de otvungna kontakterna mellan politiker och väljare.

Annons
Ett land i sorg. Blomsterhav vid minnesgudstjänsten i Domkyrkan i Oslo för offren från terrorattacken.

Norge sörjer och vi med dem. Länderna är så lika, banden mellan de socialdemokratiska partierna så nära. AUF hade sitt Utöya, SSU har Bommersvik.

Andra svenska organisationer har också ungdomsläger på somrarna med en blandning av allvarliga diskussioner och mer lättsamma aktiviteter. De norska nyhetssändningarna kan följas på originalspråket. Många unga svenskar arbetar i Norge. Allt detta bidrar till den starka förstämningen och medkänslan här i Sverige.

Reaktionerna i Norge imponerar. Såväl politiker som allmänhet visar ett värdigt lugn med en mogen och eftertänksam inställning. Statsminister Jens Stoltenberg har hanterat denna svåra stund väl. Hans Arbeiderparti har drabbats mycket hårt. En stor del av ungdomsförbundets ledande skikt har utplånats och alla ledande socialdemokrater lär känna åtminstone någon ung människa som har dödats (eller ”dräpts” som det mer märgfullt heter på norska).

I flera kommentarer utifrån talas om att Norge kommer att ändras i grunden och att ”idyllen” är krossad. Det påminner om vad som sades om Sverige efter morden på Olof Palme och Anna Lindh. Norska politiker talar däremot om att stärka demokratin och försvara öppenheten.

Demokratins innehåll kommer inte att förändras. Den politiska inriktningen ligger fast, terroristens förvirrade och hatfyllda budskap saknar gehör. Regeringen eller opposition lär inte ändra sina ståndpunkter. Snarare kan den politiska effekten bli att Socialdemokraterna stärks, och Fremskrittspartiet, där gärningsmannen tidigare var med, fortsätter de senaste månadernas tillbakagång i opinionen.

Formerna för det politiska livet och kraven på säkerhet kan däremot förändras. Hur kunde Anders Behring Breivik få vapenlicens och beställa stora mängder konstgödsel? Var polisen för senfärdig med att ingripa när larmet från Utöya kom? Behöver det bli svårare att komma nära myndigheter eller politiker? Här behöver rutiner ses över och kritiska frågor ställas. I Norge liksom i andra länder finns en oro över den aggressiva tonen i nätdebatter. Fanatiker kan stärkas genom att bara läsa sajter med meningsfränder.

Men det går inte att gardera sig mot allt. Myndigheterna kan inte kolla alla nätinlägg eller bevaka alla politiker och alla ungdomsläger. Högerextremisterna anses få i Norge, men Breivik verkar med en skrämmande målmedvetenhet ha agerat i tysthet.

Det gäller därför att så långt möjligt bevara öppenheten som en viktig del i en vital demokrati. Det gäller Sverige lika väl som Norge. Fler bör engagera sig i samhällslivet. Enskilda människor snarare än staten bör bry sig om och vara vaksamma över hotande eller misstänkt uppträdande.

Mer läsning

Annons