Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen har hellre satsat på lägre skatt och välfärdstjänster som skola, vård eller barnomsorg än på a-kassan.

A-kassan har urgröpts för mycket. Taket måste höjas och det måste bli lättare att komma in.

Annons
Så blev det inte. A-kassan förändrades och försämrades. Sverige har i dag en a-kassa under genomsnittet jämfört med 18 andra OECD-länder.

Arbetslinjen är en grundbult i den borgerliga regeringens politik och innebär att det ska löna sig mer att arbeta. Regeringen ville värna välfärdstjänster som skola och sjukvård samtidigt som skatterna skulle sänkas. Budgetbalansen skulle värnas.

Då återstod bara att spara i transfereringar som sjukförsäkring och a-kassa. Jobbskatteavdraget innebar lägre skatt åt dem med arbete, medan skatten var oförändrad för sjuka och arbetslösa. När detta kombinerades med skärpta regler och lägre ersättning borde ingen bli förvånad över att det relativt sett har blivit sämre att vara arbetslös och sjuk i Sverige. Det var poängen med arbetslinjen. Fler skulle anstränga sig mer för att komma in eller komma tillbaka i arbetslivet.

Men frågan var hur långt förändringen skulle gå. Regeringen har samtidigt sagt sig värna om välfärdsstaten och i varje fall Folkpartiet var tidigare en stark anhängare av att ersättningarna skulle bero på den tidigare inkomsten. Den generella välfärdsstaten skulle vara till fördel för de flesta löntagare och småföretagare. De skulle också få något tillbaka och inte bara betala skatt för att hjälpa lågavlönade och människor med sociala problem.

Därför väckte det uppmärksamhet när en rapport till den parlamentariska social-försäkringsutredningen visade att den svenska a-kassan numera var sämre än genomsnittet i en jämförelse med 18 andra OECD-länder. Även sjukförsäkringen har försämrats, men inte lika kraftigt. Här har maxlängden minskat, men den var å andra sidan mycket generös tidigare.

Taket i sjukförsäkringen är indexreglerat, vilket innebär en viss höjning varje år. Det har inte hängt med reallöneutvecklingen, men gör ändå att urgröpningen går ganska långsamt.

A-kassans tak är däremot detsamma som 2002 och har därmed legat stilla i kronor och ören. Då priser och löner samtidigt har ökat varje år har a-kassans värde kraftigt försämras. I dag är taket 80 procent av en inkomst på 18 700 kronor, vilket gör att bara 12 procent av de arbetslösa som tidigare ¿heltidsarbetade får en a-kassa som motsvarar 80 procent av lönen.

A-kassan är på väg att bli en grundtrygghet där de flesta, oberoende av tidigare inkomst får samma ersättning. Resultatet har blivit att allt fler behöver teckna en tillläggsförsäkring för att få ett skydd som bättre motsvarar den tidigare inkomsten.

Regeringen har också skärpt kraven för att alls få a-kassa. Det har gjort att fler än tidigare har blivit hänvisade till försörjningsstöd (socialbidrag) eller att få stöd av familj och vänner. Avgifterna till a-kassan har även höjts.

Det är således naturligt att a-kassan och andra trygghetssystem inte är lika generösa som förr. Regeringen har hellre satsat på lägre skatt och välfärdstjänster som utbyggd och billig barnomsorg. Andra industriländer kan ha valt att prioritera till exempel a-kassa framför dagis eller offentligt finansierad äldrevård.

Den svenska prioriteringen har brett stöd. En utbyggd äldrevård och barnomsorg underlättar jämställdhet och yrkesarbete.

Men som allt annat i politiken handlar beslut om avvägningar. Pendeln har slagit för långt. Revorna i välfärden har blivit för stora för många arbetslösa och för en del sjukskrivna.

Därför borde det vara dags för förbättra a-kassan både med höjt tak och med inträdesvillkor som gör att färre behöver leva på socialbidrag eller släktingar

Mer läsning

Annons