Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringen kan inte heller blunda för att bidragen kan behöva ses över. Alla får inte jobb som lyfter familjen ur fattigdom.

Regeringen har rätt i att barnfattigdomen bäst bekämpas med en politik för fler jobb. Men det gäller också att undvika att maskorna i ”välfärdsnätet” blir för stora.

Annons

Rädda Barnen presenterade i går sin rapport om barnfattigdom i Sverige. Den bjuder inte på någon trevlig läsning: Klyftan mellan barnfamiljer som har och barn-familjer som inte har ökar. Mellan 2007 och 2008 ökade andelen barn i fattigdom från 10,9 till 11,5 procent. Rädda Barnen beräknar att det finns ungefär 220 000 barn i Sverige som inte har råd med det allra nödvändigaste – mat, kläder och hyra.

Man bör dock ha i minnet att det är siffror med viss eftersläpning. Rapporten avser hur det var 2008, vilket tyvärr pekar på att när Rädda Barnen presenterar siffrorna för 2009 så kan de visa att barnfattigdomen har ökat ännu mer.

När 2008 var slut hade vi bara sett början på finanskrisen, en lågkonjunktur av sällan skådat slag. Varslen stod som spön i backen och folk blev av med jobben i parti och minut. Trots att lågkonjunkturen bara börjat hann den sannolikt avspegla sig i den ökade barnfattigdom som Rädda Barnen drar fram i ljuset. Krisen fortsatte under 2009 och detta kommer utan tvekan att märkas i nästa barnfattigdomsrapport. Däremot kan resultaten för 2010 bli bättre då Sverige återhämtade sig snabbare än de flesta andra länder från krisen.

Men statsminister Fredrik Reinfeldt har ändå all anledning att vara bekymrad. Det går inte an att bistra ekonomiska tider, inte ens när de är extraordinära som under finanskrisen, drabbar barn på det här sättet.

Barn till ensamstående föräldrar drabbas hårt. Ungefär vart fjärde barn till ensamstående föräldrar räknas som fattigt enligt Rädda Barnens definition. Har den ensamstående föräldern dessutom invandrarbakgrund är andelen ännu större.

Efter att studerat Rädda Barnens senaste rapport om barnfattigdom begär Miljöpartiet att frågan ska debatteras i riksdagen. ”En skamfläck för ett civiliserat samhälle att antalet fattiga barn ökar markant” skriver Mikaela Valtersson, talesperson i ekonomiska frågor i ett pressmeddelande.

Många av de familjer som hamnade i ekonomiskt trångmål 2008 finner dock knappast något tröst i att det omgivande samhället först nu uppmärksammar hur tufft det var. Men regering och riksdag kan dra lärdom av hur finanskrisen slog och förhoppningsvis ta fram åtgärder som gör att en liknande situation inte uppstår igen.

En del åtgärder har genomförts. Bostadsbidragen, som främst gynnar ensamstående med barn höjs och flerbarnstilläggen är en hjälp för fattiga familjer med många barn.

Situationen för invandrare och deras barn skall förbättras genom bättre svenskundervisning och att invandrade snabbare skall komma i arbete. Ett eget arbete är nyckeln till mycket, också till att minska barnfattigdomen.

Men regeringen kan inte heller blunda för att bidragen kan behöva ses över. För det är inte realistiskt att alla kommer att få jobb som lyfter familjen ur fattigdom. Det gäller särskilt ensamstående föräldrar. Här kan statens stöd för underhåll behöva höjas. Det är träffsäkrare än särskilda bostadsbidrag för ensamstående, vilka riskerar att leda till byråkrati och fusk.

Det har blivit svårare att komma in i a-kassan och taket har inte höjts på flera år. Regeringen behöver prestigelöst se över förändringarna av sjukförsäkring och a-kassa för att se om några har slagit för hårt.

Mer läsning

Annons