Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringspartiernas stora förluster har inte gynnat motståndarna till kraven från EU/IMF.

I norr röstar fler väljare på populistpartier, medan valdeltagandet sjunker i krisländer i EU. Den ekonomiska krisen har ännu inte lett till någon politisk kris, men missnöje och resignation ökar.

Annons
Pressat läge. Den grekiske premiärministern George Papandreou är i stormens öga, med krav från EU/IMF och ständiga protester mot just dessa krav.

Valet i Portugal ledde till en kraftig tillbakagång för det regerande Socialistpartiet. Därmed blir Portugal den andra landet där regeringspartiet gjorde ett katastrofval efter att EU/Internationella valutafonden (IMF) drivit igenom hårda villkor för att stabilisera ekonomin och rädda euron. På Irland blev det tidigare statsbärande partiet Fianna Fáil bara tredje största parti. I problemlandet Spanien, som dock hittills har kunnat undvika nödlån, gick det dåligt för det regerande Socialistpartiet i lokala och regionala val.

I Portugal gick det stora borgerliga partiet Socialdemokraterna (!) fram och kan bilda majoritetsregering med de mindre Kristdemokraterna. Socialdemokraterna har utlovat en rivstart och verkar beredda att till och med gå längre än EU/IMF kräver när det gäller avregleringar, privatiseringar och budgetsanering. På Irland gick det bra för det andra stora traditionella partiet Fine Gail, som också stödjer euromedlemskap, EU-samarbete och kraven på att sanera ekonomin. Valen har betytt byte av regeringspartier, men den ekonomiska politiken har i stort inte förändrats.

Regeringspartiernas stora förluster har inte gynnat motståndarna, som partier till vänster eller populister, till kraven från EU/IMF. Proteststrejker och demonstrationer i Portugal och Spanien fick en hel del mediegenomslag, men gav inte utslag i själva valen. På Irland fick inte IRA:s politiska gren Sinn Féin något verkligt genombrott och i Portugal tappade partierna till vänster om Socialisterna stöd. Däremot sjönk valdeltagandet i Portugal till 58,9 procent, det lägsta sedan landet 1975 blev en demokrati. Väljare missnöjda med tingens ordning verkar ha resignerat och stannat hemma i stället för att rösta på vänster- eller protestpartier.

I Grekland har den hårt ansatte premiärministern Georg Papandreous Socialistparti egen majoritet och kan driva igenom alla överenskommelser med EU/IMF. Här har också ställts krav på en bredare uppslutning, men det stora borgerliga oppositionspartiet har inte velat ställa upp. Om mönstret är detsamma som i de andra länderna skulle dock partiet efter ett eventuellt regeringsskifte ställa upp på EU/IMF:s krav. Det är således osäkert om alla proteststrejker och missnöje i Grekland verkligen innebär ökat stöd till partier som motsätter sig kraven på avreglering, privatisering och budgetsanering.

I Nordeuropa har däremot EU-skeptiska partier vunnit framgångar, mest spektakulärt i Finland. Men också det holländska ”Frihetspartiet” har, vid sidan av islamofobi, varit emot att föra över mer resurser och beslut till EU. De här partiernas framgångar har komplicerat regeringsbildandet, vilket inte minst i dessa dagar märks i Finland.

De djupa ekonomiska problemen har satt EU på svåra prov och i de mest pessimistiska förutsägelserna skulle euron som valuta kunna hotas. Så har det dock inte gått. EU och medlemsländerna har hankat sig fram och hittills klarat att hantera läget med nya mer bindande överenskommelser och lån.

Det gäller dock att de ständiga krispaketen inte gör att väljarna tröttnar på allvar. Då kan den ekonomiska krisen också bli politisk. Hittills är tecknen oroande, men inte katastrofala.

Mer läsning

Annons