Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regionfrågan påminner för Västmanlands del om den försmådde friaren och i nuläget tycks politikerna beredda att satsa på det näst bästa.

Västmanland bör inte ge upp hoppet om att bilda en ”storregion” med Stockholm. Dagens njugga inställning från en majoritet av Stockholmspolitikerna kan ändras.

Annons
Våra drömmars stad. Västmanlands politiker vill gärna bilda region tillsammans med Stockholm.foto: scanpix

Landets läns- och landstingsindelning håller inte väljarna sömnlösa. Nya regiongränser berör inte på samma sätt som vårdköer, skolbesparingar eller mer pengar i plånboken. Men var och hur besluten fattas har betydelse för att sjukvården ska kunna bli bättre, tågen gå i tid med rimliga biljettpriser, utbildningen förbättras eller företagen få goda och fasta spelregler.

Det kräver andra indelningar än länsgränserna från 1600-talet. Ansvarskommittén, med vår dåvarande landshövding Mats Svegfors som ordförande, lade fram förslag om att slå samman landstingen till större direktvalda regioner med ansvar för sjukvård, kommunikationer och tillväxtförutsättningar. Utredaren Mats Sjöstrand ser nu över den statliga länsindelningen, men är även öppen för förslag från landstingen om att bilda nya regioner med direktvalda politiker. Men det förutsätter förslag från berörda landsting.

Regionfrågan påminner, som tidigare framgått på nyhetsplats, för Västmanlands del om den försmådde friaren. Främst Västerås växer alltmer samman med Stockholm med bland annat ökad pendling. Politikerna vill därför helst ingå i samma region som nuvarande Stockholms län. Samma inställning finns i Sörmland. Eskilstunas kommunalråd Jimmy Jansson (S) har till och med i en debattartikel väckt tanken att Eskilstuna och Västerås på egen hand kunde ansöka om att få ansluta sig till Stockholms län.

Inställningen i Stockholms län är dock i dag avvisande. Den styrande borgerliga majoriteten har enats om att länet inte den här mandatperioden ska ingå i någon större region. Den ståndpunkten slogs fast så sent som i början av förra veckan i en debatt i landstinget. I praktiken är majoriteten dock bräcklig. Det är bara Moderaterna som är bestämt emot, andra skyller på att de inte tror att regeringen skulle tillåta att en så stor och folkrik region bildades. Inom oppositionen i Stockholms län är Socialdemokraterna och Vänsterpartiet öppna för en större region.

I nuläget tycks Västmanlandspolitikerna, som praktiska pragmatiker, ha resignerat inför motståndet i Stockholm. De är beredda att satsa på vad de ser som det näst bästa, en region med Uppsala, Västmanland och Sörmland, den så kallade ”bananen”. Däremot råder oenighet om även Örebro ska ingå. Örebro vill för sin del gärna ha en region där utöver Sörmland och Västmanland även Värmland, men inte Uppsala ingår.

Västmanland bör fortsätta att tala för en region med Stockholm. Dagens negativa majoritet kan ändras och nya erfarenheter kan förändra inställningen. Då är det bäst att satsa på ”bananen” med Sörmland, Västmanland och Uppsala, men utan Örebro. Alla de tre länen gränsar till Stockholm och berörs därmed direkt av ökad pendling, inflyttning och behov av nya järnvägar, vägar och bostäder.

Läget skulle faktiskt påminna om Stockholms stad och län innan deras ”storlandsting”, med ansvar för kollektivtrafik och regionplanering utöver sjukvård bildades. Då var det svårare att enas om sådant som nya trafiklinjer, taxor på bussar och tåg.

Det är ingen slump att hela gröna och det mesta av röda och blåa tunnelbanelinjerna ligger i Stockholms stad. Staden skötte sin planering och hade svårt att enas med kranskommunerna innan ”storlandstinget” bilades. På liknande sätt kan behovet av en beslutsför större region med både Stockholms län och omkringliggande län visa sig genom praktiska erfarenheter.

Mer läsning

Annons