Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reglerna för vapenexport behöver skärpas.

Det verkar minst sagt trassligt att ta sig ur vapenavtal med diktaturer.

Annons
Länge sedan. Saudiarabiens biträdande försvarsminister prins Khled Bin Sultan var med när Sverige och Saudiarabien slöt samarbetsavtalet 2005.foto: scanpix

Saudiarabien är en religiös och diktatorisk monarki med brutala inslag. Saudiarabien blir det sista landet som inför kvinnlig rösträtt, men på många andra områden diskriminerar landets lagar kvinnor.

Om något land skulle ställas särskilt i skamvrån på den Internationella kvinno-dagen vore Saudiarabien en ”stark” kandidat. Landets militär har slagit ned uppror i grannlandet Bahrain under den arabiska demokrativåren.

Saudiarabien har dock gott om olja och har därmed gott om pengar att köpa importvaror. Landet har bidragit till att stabilisera oljepriset vid kriser och framstår som en måttfull kraft jämfört med länder som Iran eller Syrien. Därför har landet behandlas mildare än andra förtryckarländer och i praktiken varit nära allierat med USA.

De senaste dagarnas avslöjanden har visat hur Sverige i smyg har dansat kring denna militära guldkalv. Upprinnelsen var ett samarbetsavtal från 2005 mellan den socialdemokratiska regeringen och Saudiarabien. Extra pikant var att dåvarande försvars-ministern Leni Björklund kom från en post som generalsekreterare i Svenska kyrkan.

Sverige har sålt vapen för stora pengar till Saudiarabien, något som tidigare uppmärksammats och kritiserats. Det rimmade illa med de i teorin strikta reglerna för svensk vapenexport. När samarbetsavtalet ingicks 2005 anmäldes det av Folkpartiet till konstitutionsutskottet.

Nu har Ekot rapporterat om hur saudierna ville ha hjälp med att bygga en vapenfabrik. Det var ett besvärande önskemål, men samtidigt fanns en önskan att hålla saudiska myndigheter på gott humör. Då tycks myndigheten FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) ha bildat ett bulvanföretag för att kunna bygga en fabrik i hemlighet.

Försvarsdepartementet ska ha varit pådrivande och kontrollmyndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, (redan namnet låter som ett sätt att dölja att det handlar om vapenexport) indirekt införstådd.

När det hettar till kan det vara svårt att hitta de ansvariga. Det gäller i hög grad här. Folkpartiet och Kristdemokraterna ville säga upp avtalet, men Moderaterna och Centern, som har departementsansvar för export och näringsliv, sade nej. De hänvisade till praxis att tidigare avtal bör förlängas och kunde därmed lägga ansvaret på den social-demokratiska regeringen.

Berörda myndigheter och försvars-departementet hävdar att de inte gjort något fel eller inget visste. Frågan kan bli mycket känslig och besvärlig om det skulle visa sig att någon av de ansvariga M-ministrarna inte förde känslig information vidare till den övriga regeringen.

Ett viktigt skäl för att gå Saudiarabien till mötes tycks ha varit omsorg om svensk export. Det handlade då inte bara om vapenexport, utan också en rädsla för att andra svenska företag skulle drabbas om saudierna tyckte att Sverige bröt avtal och därmed inte gick att lita på.

Det kan göra priset mycket högt för att säga upp militära samarbetsavtal med diktaturer. Men det är också ett skäl för att inte ingå sådana avtal. Risken att övriga företag drabbas bör vara mindre om det från början görs klart att svensk lag förbjuder militärt samarbete.

Gränsdragningsproblem kommer vi inte ifrån, men Saudiarabien visar varför reglerna för vapenexport behöver skärpas.

Mer läsning

Annons