Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reinfeldt talade om föregångslandet Sverige och Sahlin tyckte att Sverige är fantastiskt.

Riksdagens partiledardebatt visade på två tydliga regeringsalternativ, men skillnaderna är inte så stora som det kan låta i stridens hetta.

Annons
En vända till. Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och oppositionsledaren Mona Sahlin (S) i riksdagens avslutande partiledardebatt.

I går var det nästan avslutning i riksdagen. Efter partiledardebatten återstår bara några frågor, bland annat beslutet om energipolitiken. Därefter är det sommarledigt, val och en ny riksdag, som oppositionsledaren Mona Sahlin (S) hoppades skulle ha en rödgrön majoritet.

Det verkade också troligt så sent som för några månader sedan. Den rödgröna oppositionen ledde länge stort i opinionsmätningarna, men när finanskrisen slog till knappade regeringsalliansen in. I vintras såg de rödgröna ut att åter dra ifrån. Men under våren har ännu en dramatisk omsvängning inträffat. De senast gjorda opinionsmätningarna visar på dött lopp eller en liten ledning för den borgerliga regeringen.

Läget är således ovisst och valrörelsen verkar bli mycket spännande. När så mycket står på spel är det lätt för nervösa parti-ledare att agitera hellre än att resonera.

Det bidrog till att förstora skillnaderna mellan regering och opposition. Mona Sahlin menade att regeringens huvudmål var att öka klyftorna. Det är onekligen svårt att tro att regeringen sitter och konspirerar och i hemlighet värderar förslag efter hur mycket de ökar klyftorna!

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) talade som så ofta om regeringens jobblinje mot oppositionens bidragslinje. Beskrivningen kan bli alltför förenklad. Det borde till exempel vara fullt möjligt att justera upp a-kassans tak, som har legat stilla ända sedan 2002 utan att arbetslinjen för den skull vore övergiven.

Jan Björklund (FP) och Mona Sahlin stred om a-kassan. Sahlin menade att avgifterna var för höga och kritiserade att de var olika beroende på risken för arbetslöshet. Björklund ville ha en obligatorisk och statlig a-kassa, medan Sahlin anser att de fackliga kassorna skall bestå. Sahlins argument om nästan fullständig skattefinansiering och lika avgifter talar dock snarare för en statlig a-kassa, medan Björklunds modell med högre och varierande avgifter är lättare att principiellt förena med fristående fackliga a-kassor.

Göran Hägglund (KD) försökte åter skrämmas med de rödgrönas förslag om att återinföra fastighetsskatten för dyra hus. Men debatten med Maria Wetterstrand visade att det var oppositionens förslag att återinföra förmögenhetsskatten som var det verkliga problemet för drabbade villa-ägare, inte en fastighetsskatt med begräns- ningsregler.

Wetterstrand angrep regeringen i allmänhet och Centerpartiet i synnerhet för att strunta i miljön, trots att Maud Olofsson (C) kunde visa på en hel del genomförda åtgärder.

Så är det på flera områden. Oppositionen accepterar i praktiken de flesta av regeringens skattesänkningar och vill dessutom sänka skatten för pensionärer. Reinfeldt talade om föregångslandet Sverige och Sahlin tyckte att Sverige är fantastiskt.

Det finns viktiga skiljelinjer som talar till Alliansens fördel. Den har fört en ansvars-full budgetpolitik och har en mer enig syn på EU-samarbetet. Den har en energipolitik som gör upp med årtiondens onödiga låsningar och förbud mot kärnkraft. Den vill ge företagare och enskilda människor större spelrum. De rödgröna vill hellre kvotera och styra med statliga pekpinnar. Men skillnaderna är ändå inte avgrundsdjupa.

Mer läsning

Annons