Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: För Gunnar Sträng räckte pengarna till allt

Annons

Mer i plånboken, högre skatt och reformer

Gunnar Sträng (S) , med livrem, hängslen och säkerhetsnål över plånboken, sågs som

Det är lätt att förstå om socialdemokrater blir nostalgiska. För S var det bättre förr.

Det framgår tydligt i Anders L Johanssons bok "Rikshushållaren" om Gunnar Sträng, som var minister 1945-76. Med 21 oavbrutna år som finansminister har Sträng världsrekordet.

Förre partisekreteraren Sten Andersson ska ha sagt "Socialdemokratin är Sträng och Sträng är socialdemokratin". Han hade en fattig uppväxt, en syster dog i tbc. Sträng hade läshuvud, men fick börja arbeta i stället för att studera. Som trädgårdsarbetare var han ledande i en strejk. Sträng var nära att "byta sida" och bli trädgårdsmästare, men valdes oväntat till ombudsman för Lantarbetareförbundet.

Förre partisekreteraren Sten Andersson ska ha sagt "Socialdemokratin är Sträng och Sträng är socialdemokratin".

Därefter arbetade han alltid heltid för fack eller parti. Agitationsresor på cykel under 1930-talet för att värva medlemmar till förbundet och väljare till Socialdemokraterna. Efter att oegentligheter upptäckts fick Sträng ta över som förbundsordförande.

1945 var det dags att stiga in i regeringen. Där blev han kvar till valnederlaget 1976. Som folkhushållningsminister försvarade Sträng envist kritiserade ransoneringar och regleringar. Han kom på kant med bönderna med krav på att lägga ned olönsamma småjordbruk.

Sträng blev 1951 socialminister och då började välfärdsstatens skördetid. God tillväxt gav mer i plånboken. Höjda pensioner, sjukförsäkring, a-kassa, bostadsbyggande, arbetsmarknadspolitik och äldrevård byggdes ut med brett politiskt stöd. Centern, då Bondeförbundet, satt i regeringen och Folkpartiet, nu Liberalerna, var med på mycket.

Socialdemokraterna satsade på full sysselsättning, men var angelägna om att hålla nere inflationen och ha låg ränta. Det var samordnade löneförhandlingar, staten tog ansvar för att hålla nere arbetslöshet. Arbetskraft skulle föras över från dåligt betalda jobb till bättre betalda. Socialdemokraternas misstro mot låglönejobb är inget nytt.

Strängs metod var enkel men effektiv. Reformer genomfördes, och sedan uppstod frågan hur de skulle betalas. Oppositionen vågade inte eller förlorade röster på krav om sänkta bidrag eller lägre utgifter. Då återstod bara skattehöjningar, och de accepterades i efterhand.

Sträng fick Socialdemokraterna och LO att ändra deras tidigare negativa åsikt om indirekta skatter. Efter att omsen, sedan ändrad till momsen, infördes höjdes den och arbetsgivaravgifter gång på gång. Skattetrycket steg utan allt för stora protester, de här skatterna var mer "dolda".

För Sträng var det en självklar ordning. Han hade sett nöden i sin ungdom, välfärdsstaten behövdes och sedan fick skatterna höjas så att de räckte till. För budgetunderskott var Sträng bestämt emot och han fick runt 1970 kritik för att för att strama åt för mycket.

För Sträng var det en självklar ordning. Han hade sett nöden i sin ungdom, välfärdsstaten behövdes och sedan fick skatterna höjas så att de räckte till.

Gunnar Sträng ogillade vänstervågen, som kom under 1960-talet. Det var enligt honom mest otacksamma skäggiga och marxistiska akademiker, vilka tog välfärden och gratis utbildning för given.

Sträng värnade kroppsarbetet, och klagade över att väljarna i storstäderna svek S. En föraning om dagens väljarbekymmer för Socialdemokraterna.

Sträng tyckte att partiledningen skulle ta debatten med socialistvänstern inom och utom partiet och var besviken på att så inte skedde. Han var ointresserad och förstod inte mycket av kraven på jämställdhet, även om särbeskattningen genomfördes när Sträng var finansminister. Men i övrigt kunde en del ha blivit bättre om fler hade lyssnat på Sträng och tydligare sagt emot alla marxistiska testuggare som gjorde sig breda under vänstervågen.

Mer läsning

Annons