Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: När Edénregeringen genomförde demokratin

Bra som statsminister men splittrade Liberalerna

Annons

1917 och 1918 var oroliga år. Bilden visar kravaller på slottsbacken. Mannen med käppen är Socialdemokraternas ledare Hjalmar Branting, som försöker lugna folkmassan.

För hundra år sedan tillträdde en vänsterregering av Liberaler och socialdemokrater under ledning av Nils Edén. Liberaler ansågs vänster då, som ännu syns i namn som Vänsterpressföreningen för liberala publicister och att liberala partier i Norge och Danmark heter Venstre. Den genomdrev kvinnlig rösträtt och avskaffade den graderade rösträtten i kommunal- och landstingsval och därmed till riksdagens första kammare. Därmed slog principen en person - en röst fullt igenom.

Professor emeritus i historia Sverker Oredsson, som också varit politiker för Folkpartiet/Liberalerna, har skrivit Nils Edén –Demokratins statsminister. Den är starkt positiv till Edén.

Boken kan vara intressant när regeringssamverkan mellan S och L åter diskuteras. Men också för att invändningarna mot demokratin som högern framförde om risk för pöbelvälde åter har blivit aktuella med en Timbrobok om att den allmänna rösträtten bör avskaffas. Från flera håll, även bland liberaler, framhålls att majoritetsstyre på olika sätt behöver inskränkas.

Regeringen Edén tillträdde i ett besvärligt läge. I andra kammaren var det lika rösträtt för män, men högermajoriteten i första kammaren stoppade alla ytterligare rösträttsreformer. Sverige hade också ett svårt försörjningsläge, den tidigare regeringen kommit på kant med främst Storbritannien under första världskriget. Det fick en lösning, vilket minskade varubristen.

Hösten 1918 var det oroligt i Europa, kungahuset såg hur det slutade för kejsarna i Tyskland, Ryssland och Österrike-Ungern. De stora företagen liksom kungahuset ansåg då att demokratins införande blev oundviklig. Det bröt högerns motstånd, och det fattades beslut om lika rösträtt i kommunal- och landstingsval, liksom om kvinnlig rösträtt.Regeringen genomförde också åtta timmars arbetsdag, för Liberalerna var det främst ett sätt att lugna de oroliga stämningarna.

Den stod emot högeraktivism, som att besätta Åland, och siktade på en bra relation till Finland. Fattigvården reformerades, kvinnans ställning stärktes och socialförsäkringar började byggas upp. Där finns även kopplingar till dagens värdegrundsdebatt: I skolan skulle målet svenskt sinnelag ersättas av kärlek till lagbunden frihet och fredligt kulturarbete.

När regeringen 1920 sprack på hur kommunalskatten skulle utformas, en riktig långkörare i politiken, hade den uträttat mycket under Edéns ledning. Däremot hade Edén svårt att hålla ihop det brokiga Liberala samlingspartiet, där det fanns olika åsikter om försvar och alkohol. Edén var försvarsvän och mot ett totalt rusdrycksförbud. Den frågan avgjordes i en folkomröstning, där nej-sidan vann. Rusdrycksförbud var därför i praktiken avfört från dagspolitiken, men frisinnade förbudsvänner ville skriva in förbudet i partiprogrammet som ett långsiktigt mål. När det gick igenom på ett landsmöte lämnade Edén och andra förbudsmotståndare partiet. Majoriteten bildade Frisinnade folkpartiet och minoriteten Sveriges liberala parti.

Oredsson lägger skulden på förbudsvännerna, medan andra menat att utträdet var en överreaktion på ett krav som knappast skulle aktualiseras. Det tog tio år innan partiet återförenades. VLT:s Anders Pers var nykterist, men hade fått kritik av förbudsivrarna för en eftertänksam och försiktig ja-linje. Vid splittringen valde Pers att gå med i förbudsmotståndarnas Sveriges liberala parti.

Mer läsning

Annons