Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Nej, blir det Silvio Berlusconi igen?

Annons

Krisval i krislandet Italien

Silvio Berlusconi lovar fler jobb och lägre arbetslöshet i Italien.Foto: AP

Snart går Italien till val. Det har hittills fått mindre uppmärksamhet än förra årets val Tyskland och Frankrike, men riskerar att bli en rysare för landet och för EU.

Det är Europas fjärde största ekonomi, har en statsskuld på över 100 procent av BNP, 20 procent av eurozonens samlade statsskuld, svag tillväxt och ständiga budgetunderskott. Låga födelsetal gör att andelen äldre ökar.

Ändå lovar partier till synes sorglöst lägre pensionsålder, högre utgifter och lägre skatter. Även om idéer om att lämna euron inte verkar aktuella finns krav på ändrade regler i eurozonen där länder ska få ha större budgetunderskott.

Så även om Italien gynnas av att världsekonomin har tagit fart finns det gott om besvärliga problem. Migrationen från Nordafrika över Medelhavet har gjort att Italien har tagit emot många migranter och asylsökande. Höger- och populistpartier lovar att hundratusentals ska sändas bort från landet.

Högern leds åter av den stenrike och skandalomsusade företagaren Silvio Berlusconi, vars parti samarbetar med flera högerpopulistiska partier. Berlusconi kan ses som en föregångare till Donald Trump, tryckte då liksom nu på sin erfarenhet som företagare, är lättstött men lockar väljare med yviga löften. Det allmänna protestpartiet Femstjärnerörelsen, som egentligen vill avskaffa partierna, har också starkt stöd. Det styrande socialdemokratiska partiet (en gång med rötter i kommunistpartiet) är det tredje stora alternativet.

Italien har också ett nytt valsystem, med en blandning av enpersonsvalkretsar och proportionellt fördelade mandat (1/3 respektive 2/3). Så det kan bli stökigt att bilda regering efter valet.

Varför denna politiska röra och misstro? Efter att fascismen föll blev Italien efter andra världskriget en demokrati. Men de andra vågade inte ge det stora kommunistpartiet regeringsansvar. Det ledde visserligen till många regeringar, men med i stort sett samma partier. Kristdemokraterna var det stora dominerande regeringspartiet.

De här partierna vande sig vid att sitta vid makten, och det blev mygel och korruption.

De här partierna vande sig vid att sitta vid makten, och det blev mygel och korruption. När sovjetkommunismen föll blev kommunistpartiet ett socialdemokratiskt parti, medan de andra partierna föll sönder när myndigheterna nystade upp all korruption.

Resultatet blev dock inte en bättre och "renare" politik, utan Berlusconi kom till makten genom att utnyttja missnöjet och lova att en företagare kunde få något gjort. Men det var att sätta bocken till trädgårdsmästare,

Berlusconi hade själv lik i garderoben och blev till slut dömd. Han kan därför inte själv bli premiärminister, utan vill styra i bakgrunden.

Italien visar på farorna med att ett stort parti under lång tid anses för farligt för att få makten. Det är viktigt att det finns en alternativ regering, något att tänka på här när SD anses för opålitliga för att ges regeringsansvar.

Det var nog ett misstag av Italien att gå med i euron, men vore det mycket besvärligt att lämna. Men Italiens många problem borde öka trycket både på de egna politikerna och på andra i eurozonen att reformera valutaunionen.

Det var nog ett misstag av Italien att gå med i euron, men vore det mycket besvärligt att lämna.

De många migranterna kan också leda till nya krav på att EU agerar. Om Italien öppnar gränserna för asylsökande och migranter mot Österrike och Frankrike kan EU få en ny kris påminnande om hösten 2015. Så det finns goda skäl att hålla ögonen på vad som händer i Italien.

Läs mer:

Kultur: Så känner vi igen tyrannen

Kultur: Iannuci slutar göra satir av politik

Ledare: Berlusconi och Trump - två företagare som gillar Putin

Mer läsning

Annons