Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Sömnigt presidentval i Finland

Annons

Bättre att välja president i en omgång

President Sauli Niinistö väntas väljas om för en ny sexårsperiod.Henrik Montgomery/TT

Det som händer i våra nordiska grannländer får ofta lite uppmärksamhet i Sverige. Det blev dock bättre förra året när Finland firade hundraårsjubileum som självständig stat.

Men nu verkar det ha blivit sämre igen. Presidentvalet i Finland på söndag har fått litet genomslag här.

Det kan dock delvis förklaras med brist på nerv och spänning. Sittande presidenten Sauli Niinistö är storfavorit till att väljas om för ytterligare en sexårsperiod. Om ingen kandidat får 50 procent eller mer i första omgången blir det en andra omgång mellan de två kandidater som fick flest röster.

Niinistö har i opinionsmätningar haft stöd av betydligt fler än 50 procent, vilket skulle betyda att det bara blir en omgång. I senare mätningar har dock stödet minskat, så det kanske ändå blir en valomgång till.

Men nog verkar det klart att Niinistö sitter kvar, oavsett om det blir en eller två valomgångar. Det finns en oro för att valdeltagandet ska bli lågt, då utgången verkar given. Å andra sidan har fler än någonsin förhandsröstat.

Med ett bättre valsystem kunde Finland alltid undvika en andra omgång. När London väljer borgmästare kan väljarna rangordna kandidaterna. Den väljaren gillar bäst får en etta, därefter tvåa, trea och så vidare.

Om ingen kandidat får 50 procent ettor, elimineras de med minst stöd en efter en. Deras röster flyttas då över till deras andrahandsval fram till någon får 50 procent, som då blir vald. Ingen andra valomgång behövs och det finns mindre skäl för taktikröstande.

Nu kan kandidater med likartade åsikter och låt oss säga 17 och 19 procents stöd slås ut av någon med helt andra åsikter som får knappt mer, som 21 procent. I "Londonsystemet" skulle den med 17 procent slås ut och de flesta av rösterna föras över till 19-procentskandidaten som då skulle gå om den med 21 procent.

Presidenten har också mindre makt medan regering och riksdag bestämmer mer än tidigare. Nu återstår främst utrikespolitiken och att representera hela landet.

Det verkar ha gjort partitillhörigheten mindre viktig. Niinistö har brett stöd trots sin bakgrund i Samlingspartiet (M:s systerparti), medan Centerns och Socialdemokraternas kandidater har låga opinionssiffror. Det tycks gå bättre för De Grönas Pekka Haavisto och för kvarlevan från Kekkonentiden, euro- och Natomotståndaren Paavo Väyrynen.

Alla utom Sannfinländaren Laura Huhtasaari betonar nordiskt samarbete och svenska språkets ställning. Endast Svenska Folkpartiets Nils Torvalds, kanske inspirerad av rikssvenska borgerliga partier, driver kravet på finskt Natomedlemskap.

Frågan flera inte svarar på är dock vad Finland skulle göra om Sverige går med. Helst borde Natofrågan avgöras genom en debatt i och mellan länderna med ett slutgiltigt gemensamt beslut. Men det tycks lättare sagt än gjort.

Läs mer:

Ledare: Eniga så in i Norden?

Debatt: Sven Hirdman: Krigshysterin om Ryssland är farlig och obegriplig

Grattis Finland - så många västmanlänningar har anledning att fira

Mer läsning

Annons