Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Stefan Löfven (S) vill göra som Robert Kennedy

Annons

Robert Kennedy enade minoriteter och vita arbetare

Robert Kennedy mördades när han 1968 försökte bli president i USA.Foto: AP/TT

I kväll för 50 år sedan, amerikansk tid, sköts Robert Kennedy efter att ha vunnit primärvalet i Kalifornien i sitt försök att bli Demokraternas presidentkandidat 1968. Han dog dagen därpå.

Robert Kennedy var min politiska tonårsidol, så jag gladde mig åt valsegern. På den tiden var 6 juni en vanlig arbetsdag, jag hade hemkunskap på förmiddagen då nyheten kom om att Kennedy hade skjutits.

Det är långt ifrån säkert att Robert Kennedy hade blivit Demokraternas kandidat eller därefter vunnit presidentvalet. I efterhand har också en del av glansen kring Kennedyfamiljen flagnat.

I efterhand har också en del av glansen kring Kennedyfamiljen flagnat.

Roberts far Joe var en rufflare, senast porträtterad i SVT-serien Boardwalk Empire och som ambassadör i London för eftergifter mot Nazityskland. Hänsynslös i kampen för att göra någon av sönerna till president, en hel del tyder på att han kan ha tagit hjälp av maffian i ett par viktiga val.

President John Kennedy hade nog inte kunnat sitta kvar en vecka i dagens Metoo-tider. Robert Kennedy var brodern Johns hårdföra kampanjledare.

Men samtidigt stod och står Kennedypolitiker för hopp och förändring till det bättre. I söndagens e-tidning talar statsminister Stefan Löfven (S) om hur Robert Kennedy förblir en viktig inspirationskälla och lyfter fram budskapet om hopp och framtidstro.

Men samtidigt stod och står Kennedypolitiker för hopp och förändring till det bättre.

Stefan Löfven har särskild anledning att gilla Robert Kennedy. För Kennedy lyckades vinna stöd hos både minoriteter och vita arbetare. Just vad Löfven och Socialdemokraterna verkar ha stora problem att uppnå.

Valrörelsen 1968 i USA har en hel del paralleller till dagspolitiken. Kennedy gick till val på att förbättra för såväl eftersatta minoriteter som svarta och spansktalande (då en betydligt mycket mindre andel av USA:s befolkning än i dag). Men kravaller, laglöshet och rädsla för att tappa mark skrämde fattiga vita.

Robert Kennedys tuffa utstrålning, och bakgrunden som justitieminister, gjorde att han fick röster från låginkomsttagare oavsett etnisk bakgrund. Han talade, som många nutida politiker, om att både bekämpa brottslighet och brottslighetens orsaker.

Robert Kennedys tuffa utstrålning, och bakgrunden som justitieminister, gjorde att han fick röster från låginkomsttagare oavsett etnisk bakgrund

Däremot hade Kennedy svårare att vinna vänstersinnade samvetsömma medelklassväljare och studenter. De röstade hellre på den andre kandidaten som var motståndare till Vietnamkriget, Eugene McCarthy. Han uppfattades som mer vänlig, hederlig och rakryggad. Med en, om än schablonartad, beskrivning, skulle McCarthy påminna om collegeprofessorn som gav den (judiska) sonen höga betyg, medan Kennedy påminde om den tuffa killen som gav sonen stryk på väg till skolan.

Robert Kennedy hade starka övertygelser, men kritiker fruktade att idealismen kunde slå över i hänsynslöshet. Men i dagens politik är det inte konstigt om särskilt socialdemokrater avundas Kennedys förmåga att vinna brett stöd från människor med vanliga eller lägre inkomster.

Mer läsning

Annons