Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Turbopresidenten Macron i Frankrike

Annons

Valet av Macron en stor överraskning 2017

Trots olika åsikter har presidenterna Donald Trump och Emmanuel Macron en god personlig relation.Foto: Michel Euler/AP

Mycket under 2017 var inte så överraskande. Angela Merkel ser ut att fortsätta som förbundskansler, president Trump är oberäknelig och det är struligt med Brexit. Men få hade i förväg räknat med att Emmanuel Macron skulle bli president i Frankrike. Då inte fyllda 40 och utan stöd av de traditionella partierna.

Men det blev han. Och har efter tillträdet varit en "Turbopresident" både hemma och i utrikespolitiken. Tidskriften Economist kallar honom diplomatins "Duracellkanin" för de många resorna och mötena.

Nyligen har den franska journalisten Anne Fulda skrivit en biografi, som har översatts till svenska. Hon tecknar en bild av en delvis motsägelsefull politiker.

Macron framställde sig som en outsider, som utmanade de traditionella partierna och stod för något annorlunda och nytt. Men Fulda pekar på att Macron har gått de elitutbildningar som ger insteg i politikens och näringslivets toppskikt. Trots att Frankrike har över 60 miljoner invånare är den franska eliten smal, och en hel del vandrar mellan topposter i näringsliv, politik och statlig administration.

Emmanuel Macron hade flera äldre män i samhällets toppskikt som mentorer och arbetade ett tag på Rotschildbanken, där medarbetare går ut och in i politiken. Macron har också enligt Fulda hämtat en hel del från sina företrädare. Han fick beröm för att ha spelat EU-hymnen vid sin installation, men François Mitterrand gjorde samma sak 1981.

Macron har mycket god social kompetens, och kan inge förtroende och vinna andras stöd. Där finns en målmedvetenhet och förmåga att gå sin egen väg. Han inledde som 16-17 åring ett förhållande med sin 40-åriga lärarinna, stod fast trots andras oförståelse. De är nu gifta och Brigitte Macron är Frankrikes "första dam".

I presidentvalet 2002 röstade Macron på den statskramande och EU-skeptiske Jean-Pierre Chevenement i första omgången, och han säger sig inte minnas vem han röstade på i första omgången 2007(!). Inte så där riktigt förtroendeingivande.

Bra politiker ska ha tur, och det hade Macron. De två traditionellt stora partierna Socialisterna och borgerliga Republikanerna trasslade till det för sig. Socialisterna nominerade en vänsterytter, och Republikanernas kandidat anklagades för att anställa nära släktingar för bra lön utan att de behövde arbeta särskilt mycket. De lämnade utrymme för uppstickaren Macron, och i andra omgången ställdes Macron mot den omstridda högerpopulisten Marine Le Pen.

Men det gäller för politiker att gripa tillfället, och den förmågan har Macron. Han skapade och vann med sitt nya parti En Marche. Efter valet har Macron fullföljt valprogrammet, börjat genomföra avregleringar och minska fackförbundens inflytande. Macron vill ha ett starkare EU och främst en mer sammansvetsad eurozon. De utrikespolitiska initiativen har duggat tätt.

Många liberaler och måttfulla inom vänstern har knutit stora förhoppningar till den reformvillige och uttalat EU-vänlige Macron. Själv känner jag dock oro inför rastlösheten och vad som verkar vara bekräftelsebegär.

Macrons sociala kompetens tycks även fungera på Donald Trump. Trots olika åsikter har de enligt Economist en bra personlig relation och talar ofta med varandra.

Det kan vara viktigt för oss alla i Europa. För USA förblir en supermakt och ett skydd för Europa oavsett vem som är president.

Läs mer:

Ledare: Valtrött Frankrike ger Macron fria händer

Mer läsning

Annons