Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Appelbom: Vill Västerås kommunfullmäktige spela för tomma gallerier?

Mycket pratande gör fullmäktige steget efter

Annons

Aktuell fråga, men fullmäktige hann inte med att ta upp Bäckbyskolans framtid.  Foto: VLT:s arkiv

Kommunfullmäktige har bättre möjligheter än förr att nå ut. Den som vill lyssna behöver inte gå dit och lyssna, utan har tillgång till radio- och webbtvsändningar.

Men då gäller det att aktuella frågor kan tas upp. Här finns utrymme för förbättringar, för att uttrycka det milt.

På mötet i Västerås i torsdags fanns en högaktuell fråga, den om framtiden för högstadiet på Bäckbyskolan, på dagordningen. Den är svår och rymmer målkonflikter.

Hur ska det fria skolvalet kombineras med behovet av lokalt viktiga stadsdelsskolor? Kan det vara bättre för eleverna i en skola som lockar mycket få att de i stället får resa till en skola lite längre bort?

Det hade varit intressant att lyssna på partiernas argument för och emot att lägga ned högstadiet. Men det hann fullmäktige inte med. Den aktuella interpellationen tas upp senare, när beslutet om Bäckbyskolan sannolikt redan är fattat.

I stället fick fullmäktigeledamöterna ägna tid åt bland annat interpellationer, som lämnats in för länge sedan och i sin tur hade varit mer aktuella om de hade tagits upp tidigare.

Varför blir det så? Svaret är ivrigt pratande. Trots begränsad talartid är inläggen i fullmäktige så många och långa att allt inte hinns med.

Fullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och politikernas skyltfönster utåt. Därför vill alla gärna argumentera väl för sina åsikter. Samtidigt gör partisammanhållning och majoritetsstyre att nästan alla frågor är avgjorda i förväg.

Det gör att det sällan finns någon nerv och ovisshet om vilka beslut som kommer att fattas. Det blir kritik om att mötena mest blir "ett spel för gallerierna".

Det kunde kompenseras med att debatter, som interpellationen om Bäckbyskolan, handlade om dagsaktuella frågor. Men i stället blir det långa debatter om frågor som i praktiken redan är avgjorda. Åhörarna tröttnar lätt om samma argument upprepas gång på gång.

Då känns fullmäktige irrelevant, och lär sluta som ett spel för tomma gallerier. Det är trist. Våra valda politiker borde kunna bättre.

Mer läsning

Annons