Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Risken för interna bråk och bisarra uttalanden är därför större i SD än i andra partier.

Sverigedemokraternas ledning fruktar att partiet ska gå samma öde till mötes som Ny demokrati och åka ur riksdagen efter en mandatperiod. Metoden är centralstyrning, men resultatet blir brist på lokal förankring.

Annons
Kvarsittare. Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson vill inte likt Ny demokrati åka ur riksdagen efter en mandatperiod,foto: scanpix

Granskningen av Sverigedemokraterna fortsätter på nyhetsplats. Nu visar det sig att den lokala verksamheten är praktiskt taget obefintlig, att partiet toppstyrs och lokala aktivister hålls kort. Uppgifter tyder på att metoden att skriva kandidater i andra kommuner än dem de av allt att döma bor i har förekommit på flera ställen. Det ökar behovet att reda ut frågan i Västerås om var John Bergström egentligen har sin huvudsakliga dygnsvila.

Varför håller då Sverigedemokraterna på så här? Det borde ju ligga i partiers intresse att uppmuntra lokala aktiviteter och att bygga en så stark lokal medlemsbas som möjligt. Det gäller särskilt för partier som likt Sverigedemokraterna för första gången vinner mandat. Den här gången blev de utestängda från nämnder och styrelser, något Sverigedemokraterna nog snarast ska vara tacksamma för. De hade knappast kunna besätta särskilt många fler platser. Men i framtiden kan det bli fler uppdrag och då behövs medlemmar som kan ställa upp och agera för partiets politik.

Frågan är om det inte är här skon klämmer. Sverigedemokraterna fick sitt genombrott i det här valet genom inträdet i riksdagen. Det gav framgångar i en hel del kommuner där partiet tidigare egentligen inte hade haft någon verksamhet. Hur många väljare fick exempelvis någon lokal information från Sverigedemokraterna i Västerås?

Sverigedemokraterna var tidigare etablerade i Skåne och Blekinge. Där fanns en lokal organisation uppbyggd. Det syns i valresultatet. Siffrorna i kommunvalen är klart högre i Skåne/Blekinge än i övriga landet. Några undantag finns, Sverige-demokraterna gjorde bland annat ett bra val i Eskilstuna, men som helhet är mönstret tydligt.

Alla nya partier har i början svårt att fylla sina platser. Det gällde även Miljöpartiet och Kristdemokraterna när de tog sig in i riksdagen.

Missnöjespartier som Sverigedemokra-terna har det dock svårare. Deras väljare och aktivister misstror samhället och en hel del saknar föreningserfarenhet. Risken för interna bråk och bisarra uttalanden är därför större än i andra partier.

Sverige har redan en gång tidigare haft ett högerpopulistisk missnöjesparti i riksdagen. Men Ny demokrati åkte ur efter bara en mandatperiod. En viktig orsak till fiaskot var interna bråk, avhopp och avgångar.

Det är nog huvudförklaringen till Sverige-demokraternas agerande. De vill till nästan varje pris undvika öppna interna bråk och medlemmar som skämmer ut sig genom extremistiska eller ogenomtänkta uttalanden. Vi har också redan sett exempel på just sådant agerande. Inte förvånande med tanke på partiets bakgrund.

Föredömet Dansk folkeparti har också haft hårda nypor mot vad ledningen uppfattat som besvärliga och besvärande medlemmar.

Sverigedemokraterna kan kanske lyckas med att undvika en del pinsamma bråk och avslöjanden. Men priset blir högt. Toppstyrning, där misstankar om rena oegentligheter förekommer, lägger en död hand över det lokala partiarbetet och gör det svårare att värva nya medlemmar. Bilden av ett misstroendets parti befästs.

Mer läsning

Annons