Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Förortsmoderat, inte ett prydligt paket

MUF:s Benjamin Dousa ger sig på "snöflingor"

Annons
Benjamin Dousa leder Moderata Ungdomsförbundet. Foto: Björn Lindgren / TT

För snart två år sedan utmanade Benjamin Dousa sittande ordförande för Moderata Ungdomsförbundet och vann. Han är född 1992, från Stockholmsförorten Husby och rak på sak.

I debutboken ”Snöfingorna faller över Husby” (Timbro) kritiserar han sin egen ungdomsgeneration. Unga kräver "trygga rum" och skyltar gärna med att de har fina värderingar. Dousa hyllar inte jantelagen, men är heller inte förtjust i hur ”snöflingor” ser sig själva som ”ett varumärke” att sälja in, som riktar kraven utåt och helst vill visa upp sin framgång i sociala medier för att samla på sig ”likes”.

Yngre åldersgrupper anser sig i högre utsträckning än äldre ha rätt till förmåner. Skolan bidrar till att eleverna får en ”överdriven tilltro till sina egna förmågor” samtidigt som kunskapsnivån sjunker, skriver Dousa.

Begreppet "snowflakes" användes flitigt i Trump-kampanjen mot vänstern i USA, men Dousa säger sig snarare vilja beskriva drag hos yngre generationer. Han citerar Trumps företrädare Barack Obama: "Jag tycker inte att en student behöver bli daltad med eller skyddad från åsikter.”

Jag förstår mer än väl vad Dousa syftar på. När jag var i hans ålder bodde jag i miljonprogrammet Flemingsberg söder om Stockholm och skrev krönikor om "bortskämda medelklasstudenter" och om "kränkta" som krävde censur. Samma fenomen, nytt decennium.

Det har inte direkt kryllat av "förortsungar" i de borgerliga partierna, vilket bara det gör att Dousa sticker ut. Men "Snöfingorna faller över Husby” är framför allt intressant som klasskildring. När pappan, med rötter i Turkiet, lämnar mamman med en nyfödd Benjamin blir hon ensamstående. Som städerska har hon alltid bilen full med städsaker: golvmopp med hink, fönsterskrapa och Ajaxspray - och ett ljusblått paket Camel Light. Hans mormor och morfar har skurat förmögna familjers "golv, fönster och toaletter i nästan hela sina liv".

Redan som barn får han kämpa ihop pengar till saker, medan andra kan slunga en gameboy i golvet under ett bråk. "Kanske är det ett fattigdomstecken att barn respekterar sina leksaker för mycket", skriver Dousa och alla som vuxit upp fattigt kan nicka igenkännande.

När mamman lyckas tjata in sonen i en innerstadsskola pratar han Rinkebysvenska och går i Adidasbyxor. ”Att byta skola var en kulturell chock”, som Dousa beskriver det. Skolan blir också hans socioekonomiska biljett uppåt.

Hans lojalitet finns helt klart hos mamman och hos förortsbor som sliter och kämpar. Hos taxichaufförerna och de lokala handlarna som under "Husbykravallerna" försökte skydda sin egendom.

Kändisar, journalister, och politiker som bor fjärran utanförskapsområden ger han inte mycket för: ”Sverigedemokraternas sympatisörer läser de om i Sifoundersökningar, men dricker sällan kaffe med vid ett vaxduksklätt bord på en altan i en mindre stad i Sverige.”

Han är inte heller nådig mot Nya Moderaterna under regeringsåren. I ungdomsförbundet lärdes det ut att MUF:arna skulle se ut som ”vanliga ungdomar”. Paketering och yta i stället för innehåll och idéer.

Dousa behöver knappast paketeras.

Mer läsning

Annons