Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Klumpa inte ihop muslimer, Timbro

Blå identitetspolitik inte bättre än röd

Annons

Skulle alla med muslimsk bakgrund vara för nya moskéer? På bilden den vackra moskén i Fittja i södra Stockholm.

Näringslivets tankesmedja har släppt rapporten ”Varför röstar Sveriges muslimer inte borgerligt?” av Alen Musaefendic. Tesen är i princip att muslimer gillar exempelvis religiösa friskolor, och att de borgerliga partierna därmed borde kunna locka fler muslimska väljare. Tankesmedjan intygar att detta inte handlar om identitetspolitik. Men att se väljare som ett stort kollektiv och koppla detta kollektiv till vissa politiska åsikter är just kärnan av identitetspolitik.

Hur ska då muslimer definieras? Musaefendic skriver att ”Muslimerna i detta sammanhang innebär antingen att de har en muslimsk förälder eller identifierar sig själv som muslimer. Det är alltså inte frågan om en religiös hållning; det kan också vara en sekulär identitet.” (Aftonbladet, 3/4). Det gör det hela bara ännu snurrigare. Det finns människor med muslimsk bakgrund, undertecknad inkluderad, som inte har många åsikter gemensamt med konservativa muslimer. Vi landar i snarare nästan alltid i olika ståndpunkter, oasvett politisk fråga. Hur är det politiskt relevant att fösa ihop oss alla? Inte ens två liberaler som Musaefendic och jag är överens om exemeplvis Nalin Pekguls insatser i debatten om muslimer.

Att genom politisk kommunikation försöka nå olika grupper är inte märkvärdigt, det är sant att de borgerliga partierna bör närvara mer i så kallade utanförskapsområden där många röstar rött. Eftersom det finns en fientlighet mot muslimer är det viktigt att ha en inkluderande attityd. Däremot är det ett bekymmer när partier - i desperat jakt på mångfald - sätter etnicitet eller religiös bakgrund före åsikter och värderingar.

För ett år sedan blåste det kring Miljöpartiet av just detta skäl. Innan dess välkomnade Moderaterna Abdirizak Waberi, som uttalat sig islamistiskt, till partiets riksdagsgrupp. Tidigare tonade Broderskapsrörelsen i Socialdemokraterna ner homosexuellas rättigheter i dokument, i jakt på muslimska väljare. 2013 fick Socialdemokraterna kritik för att ha valt in Omar Mustafa som suppleant i partistyrelsen. Mustafa hade nämligen i sin roll som ordförande i Islamiska förbundet bjudit in flera talare med antisemitiska och homofoba åsikter, och fick lämna sina uppdrag hos S.

Musaefendic nämner inte dessa saker, utan skriver i rapporten att Socialdemokraterna ”gjorde en medveten, systematisk och riktad ansträngning för att locka till sig muslimska röster”. När man rekommenderar borgerliga partier att gå i S fotspår vore det på sin plats med några varningar, kan man tycka.

Ingen grupp får diskrimineras, och ingen grupp ska tilldelas särskilda regler eller rättigeter.

När Timbro under gårdagen bjöd in till diskussion om de frågeställningar Musaefendic lyfter märktes kritiken mot identitetspolitiken främst hos Fredrik Malm (L). Malm tog även upp att socioekonomi eller "hemlandsfrågor", det vill säga vad som sker i hemländerna, påverkar väljarna. Så är det, och när det kommer till personer från muslimska länder finns som sagt en rejäl variation.

På Timbros seminarium påpekade även den muslimska teologen Shaykh Salahuddin Barakat från Islamakademin klokt att muslimer är olika. Barakat sa sig vilja se ”lika regler för oss alla”. Det här med likabehandling är det viktiga när politik ska utformas. Ingen grupp får diskrimineras, och ingen grupp ska tilldelas särskilda regler eller rättigeter.

De politiska partierna ska välkomna brett, inte för att människor tillhör en viss grupp utan för att det kan finnas människor där ute som delar partiernas åsikter och värderingar. Partierna behöver lära av tidigare misstag, inte försöka göra om dem.

Mer läsning

Annons